10/30/2008

Dansa sig svettig

Sitter just nu och rör mitt huvud fram och tillbaka likt vågrörelser, ökar emellanåt tempot på detta, skakar lite på axlarna och stampar med fötterna. Ja, inget annat är möjligt när jag lyssnar på detta.
Timbuktu feat. Frej & Supreme - 6:an.
Detta är den andra låten som släppts från albumet, En high 5 & 1 Falafel, som i sig släpps 5 november. Ja, så vi får helt enkelt vänta några dagar till på den fullständiga produkten.
Personligen så är jag oerhört nyfiken på det eftersom jag verkligen gillar de låtar som redan släppts. Timbuk är Timbuk, that's just it.

Känner på mig att denna låt är en sådan jag kommer dansa mig svettig till en sen natt på någon random klubb. Hur skulle annars resultatet se ut när dessa män samarbetar? Frej känd från Slagsmålsklubben, Far & Son samt Maskinen, sedan har vi ju ökända Supreme från Looptroop Rockers.
Inget kan gå fel nu.

Det som Timbuk hittills bjudit på visar på ett nytt tänk. Gillar hans kolaborationer, riktigt intressant och är säker på att den kommande skivan kommer att bli samma succé som vanligt. Sverige har helt enkelt följt på hypen och fattat hur underbart det är med störd musik. I just love that sound -Lite otakt och bara fantastiskt galet.

To fresh for youtube so press here http://hypem.com/artist/timbuktu+ft++frej++supreme och jag lovar att ni kommer sitta som jag beskrev i inledningen.

Over and Out

10/29/2008

De som blir kvar

Känns ju onekligen som att Kanye bjuder på mer djupa toner och texter på senaste skivan. Det är ett annat sound än det extremt taktfasta och popiga han bjudit på tidigare.
Denna låt, Heartless påminner rätt mycket om senaste släppet, Love Lockdown.
Det är inte utan att man blir lite konfunderad, men tror dock att det mest uppstår eftersom att man är van vid ett visst Kanye "sound" men jag gillar verkligen det han gjort här. Gillar artister som varierar sig, artister som vågar experimentera - det är de som blir kvar.

Over and Out

Press play

Tyken, nej inte som i ordet utan som i duon. Grabbarna från Götet som producerar de grymma låtarna. I detta fall, i Let it rain, har de tagit hjälp av hiphopens ADL och brittiska producenten Trevor Loveys. Tillsammans har de skapat en riktigt skön låt, kombinationen är fet och jag diggar.

Press play.

Over and Out

Bilminnen

Hamnade just mitt i programmet Mamma, det är en kändis i köket. En ung flicka fick träffa Ken Ring.
Tankarna föll då tillbaka till när man var liten. Storebrorsan hade köpt hans första skiva, Vägen tillbaka. Jag brukade sno skivan, springa ut i bilen och spela den högt. Detsamma gällde för Blues skiva, Samhällstjänst. Det var något speciellt med det där, att sitta i bilen var så grymt, man kunde spela så högt och jag älskade det.

Vissa skivor kommer liksom alltid att ha en speciell plats i ens hjärta. Texter som egentligen borde varit obegripliga för en ung flicka var så självklara, men det är väl så när man kan relatera antar jag, då spelar åldern ingen roll. Hursomhelst var dessa skivor viktiga och är fortfarande det, speciellt Samhällstjänst, så klockren. Ja, det räcker att man hör introt så är man fast, jag lovar.
Nuförtiden känns inte Ken som den Ken jag kände då, hmm, och Blues, ja han har man inte hört av på ett tag, men minnen har jag alltid kvar, och skivorna också för den delen. Klassiker.

Helt okej
Mamma


Over and Out



10/28/2008

Kärleksförklaringens bästa gensvar

När vi ändå talar om Håkan H och hur mycket han har betytt för mig och många med mig så är det ju lämpligt att även tala om Almedal. Detta är ett gäng killar som år 2006 gav ut en EP Och utan en massa skit, vilken står som en hyllning till Håkan. Denna kärleksförklaring missade såklart inte Håkan och gjorde under en spelning en cover på Almedals och alla platserna som ju kan ses som det perfekta gensvaret. Mäktigt värre - Så kan det alltså gå.

Utöver detta bådar det gott för framtiden - Almedal är duktiga.

Over and Out



Gammal som ung

Det är omöjligt att inte falla i ett sentimentalt tillstånd efter att ha sett SVT:s nya, underbara program, Dom kallar oss artister. Tack, tack, tack för ett ljus i en grå vardag. Tack för att musikvärlden får ta lite plats.
Just precis sändes det första avsnittet och ikväll fick vi följa med Håkan Hellström runtom i Göteborg. Han tog med oss till några av de platser han sjunger om så som Gullbergs kaj och det där berget i Gårdakvarnar och skit. Äntligen har man fått hans bild av det han så vackert beskriver i sina texter.

Nåväl, det var ju som sagt inte utan att man gick och blev sentimental. Jag var ju inte gammal när denne man gjorde entré i mitt liv. Året var 2000 och Håkan H släppte sin första platta - Inte för att klappa mig själv för bröstet och påstå att "jag var minsann tidig och shit så viktig jag är" MEN ja, jag köpte skivan tidigt, innan han var omtyckt och jag var förälskad i tidig ålder.
På den tiden fanns det liksom inte något likt det som han gav, allt var väldigt vackert och det sög till i hjärtat var gång man lyssnade till hans texter. Han lade liksom grunden till hur man kände inför kärlek.

Sedan följde han med längs årens gång, ny skiva, underbar skiva, och så fortsatte det. Någonstans där vet jag dock att jag tampades med att jag inte klarade av den hype som hade skapats kring denna man. Jag orkar ju aldrig med när det blir sådär - charmen försvinner någonstans. Ibland tror jag att man vill känna sig unik med sin musik och kanske var det så då. Oavsett fanns han med i senare delen av tonåren trots att jag bara spydde när jag tänkte på alla sneluggar - stjärnor på kinderna - sjömansdräkt förklädda tjejer. Men jag visste ju att allt det där inte spelade någon roll, jag visste var jag hade honom.

Nu står man här, något äldre, något visare (säger dem) och jag älskar fortfarande Håkan H. Det är något visst, något väldigt visst med honom.
Kändes underligt nu. Nu var det inte jag som stod förtrollad i publiken längre utan nu var det jag som tog hand om denna man inför gig. Minns att jag någon gång, mitt i allt det där, tänkte att 'Det här är rätt galet ändå, det trodde jag aldrig.' Men se som livet kan te sig. Minns också att jag då de repade tänkte 'människor som inte gillar detta ja, då vet man inte heller vad musik är'.

Det spelar ingen roll hur gammal man blir, Håkan H är Håkan H. Han är den som ger dig den där konserten som du aldrig kommer att glömma, han ger sin publik allt, han ger dem sin tid och sina känslor.
Tiden går, ja, det är så uppenbart i sådana tillfällen att vi har blivit äldre, det har kommit och fortsätter att komma generationer av nya fans som ska få uppleva det vi fick göra. När det hela började. Men en sak kommer vi alla tillsammans ha gemensamt i slutändan, vi kommer älska det han gör och gjort gamla som unga, gamla som unga.

Minnen av aprilhimlen
Mejeriet 2008


Over and Out

Är vi av samma sort?

Nu hoppar laptopen sådär lite smått störigt igen, precis så där mycket att det gör det svårt att skriva. Mina fötterna och ben kan bara inte vara still, men vad gör det när man lyssnar på grym musik? - Fan, det är ju trots allt musikens fel. Ett skönt fel.
Vem är det då som skapar detta hoppande?
Ja, jag har älskat dem några år nu. Folk kunde titta snett på en om det hörde vad som strömmade ur lurarna, vi talar alltså om en tid då världen inte var redo för dansant, störd eletronica.
Jag talar om Hot Chip.

Sedan år 2000 har dessa män från London existerat och tur är väl det - annars vet jag inte vad jag hade gjort av min stördhet.
Det jag också älskar med dessa män är att lika mycket som deras musik får mig att dansa så innehåller det alltid någon eller några låtar på deras skivor som är djupa, lite mer lugna på electronica vis. Ja, faktum är att mig slutar de aldrig att förvåna vilket alltid ger en skön omväxling. Kanske hade man flippat ur totalt annars?

Så, testa nu att trycka play på klassikern, Over and Over här nedan och se om det är möjligt att sitta still. Om så är fallet är du och jag helt enkelt inte av samma sort.
Vidare har vi en av deras lite lugnare melodier, And I Was A Boy From School, riktigt skön! Och slutligen Touch too much, från senaste skivan som också är mycket skön.

Over and Out





Knäpp med fingrarna & sväng på fötterna

Hiphop, rock, electronica, blues, jazz, motown. You name it - I like it (undantag schlager och dansband) Men visst är det något alldeles speciellt med gammal musik? Utan att dissa dagens mästerverk så kan man inte förneka att gårdagens musik har något jäkla genuint och välarbetat.

För några år sedan, ja i samma veva som Talented Mr.Ripley var aktuell, som för övrigt är en av de bästa filmerna, inleddes min kärlek till denna låt. Sedan gick det några år och till slut var den en del av musikoteket. Hela våren spelades den högt i en blandning av annan skön, gammal, klassisk jazz. Jag kan liksom inte låta bli att knäppa med fingrarna i takt med musiken, skruva lite på fötterna och sjunga med. Helt omöjligt.

Originalet är så fantastiskt att se, vilken känsla de har, och jag bara älskar när en av dem börjar dansa i takt med de andras klapp. Så jävla skönt - Hur kan man som människa sitta still till något sådant här?(!)
Sedan har vi ju en annan grym version som visas i Mr.Ripley, lite svängigare, lite ösigare och helt klart snäppet vassare.

"whisky and soda, rock'n'roll!"

Renato Carosone- Tu Vuo'Fa L'Americano
& filmens version.

Over and Out



10/27/2008

Mannen i musikhistorieboken

Någon som vi ska vara tacksamma för. Någon som bidragit med mycket inom svensk musik, både som musiker och som musikproducent. Falcon eller Da Phunky Phalcon, basist i bland annat Imperiet. Lars Georg Christian Falk - Nu är ni med i gamet.
Ja, denne man kommer verkligen förtjäna en plats i musikhistorieboken för allt han gjort.

År 2006 medverkade Robyn och Ola Salo på låten Dream On, och nu släpper Christian Falk och Robyn denna låt i en ny version och den är riktigt bra. Inte nog med Christians sound så ger ju Robyn låten det där lilla extra, det som gör att låten blir klockren.

Så, utan vidare presentationer, mina damer och herrar Dream On - Originalet och den nya versionen.

Over and Out



California kid gör Cailfornia chill

Man missade inte deras hit i somras, den var skön, väldigt sommarskön. Den hade en sådan melodi som dina öron inte kunde missa eftersom du efter ett tag började nynna på den.
She was buzzin' all over me, buzzin all over me, fattar ni nu?
Shwayze feat. Cisco Adler

Ännu en ung förmåga, ja, han är faktiskt bara 22 år and livin the life. En riktig California kid ända ut i fingerspetsarna. Ja, musiken kan tydligen beskrivas som California chill och tänker man efter, efter att lyssnat på skivan, är det verkligen sant, den benämningen beskriver musiken sjukt bra.
Personligen är skivan inte riktigt min grej, något monoton där de absolut inte kan glömma att i varje låt nämna att de måste eller ska get high. Ja, lite pundigt är det allt och vid närmare eftertanke bekräftar skivan de fördomar och förutfattade meningar man får efter att ögnat igenom en skvallertidning...
Hursomhelst är Hollywood skön.

Over and Out

10/26/2008

Jag dör av skratt

Det är söndag - Det är söndag och då är det La vida Locash.
Min respektive brukar alltid skratta åt mig när jag sitter uppslukad till denna fullkomligt fantastiska men ack så meningslösa produktion. Jag är i största allmänhet känd för att gilla de mest knasiga tv programmen och dokumentärerna och därför chockar det inte någon att jag älskar detta.
Bara så sjukt skönt och min humor. That's just it.
Kanske visste ni då inte att denna produktion bara är en i raden av allt det stockholmska kulturkollektivet La vida Locash tagit fram. Här snackar vi grym musik och jävligt crazy musik i mångas öron. Jag själv kan inte hålla mig för skratt när jag hör Alexis Weak. Det är sjukt men det är sjukt skönt. För att göra det enkelt för er kan jag ju säga såhär;
Gillar ni inte tv-programmet kommer ni inte gilla detta heller. Gillar ni däremot programmet kommer huvudet skjutas fram och tillbaka. Någonstans i detta diggande kommer du undra varför? för att sedan konstatera att det inte spelar någon roll för det är skönt, skönt, skönt. Vad var det jag sa - stört är skönt.

Här har ni:
La vida Locash (Kakan & Tobbe)- Theme(Dör av skratt!)
Alexis Weak- Första svensken i rymden

"Kakan här yao, knaprar på en paprika - har en big bootie, tror jag är från Afrika."

Over and Out



Gatumusikant goes big

När man tror att man är en loser i en rad misslyckade band är det bara att lyfta på röven och se till att något händer. Så såg det ut för Elias Åkesson.
Gatumusikant goes big kan vi numera kalla historien. Ja, han uppmärksammades faktiskt efter sin tid på gatan, sjungandes vackra toner samtidigt som han skötte gitarr, munspel och fottrumma själv. Talang, ja, jag vet. Mannen bakom ljudet är en beundransvärd produkt från Falun.
Emellertid pallade han till slut inte med stämpeln som tilldelats honom som den roliga trubaduren när han körde sitt soloprojekt, Elias one man band. Så en kväll, innan spelning, slog han helt enkelt ihop sig med några andra musikanter från Falun och därmed var Elias and the wizzkids födda - Och det är vi ju tacksamma för.

Själv fick jag inte nöjet att höra honom på gatorna utan upptäckte honom under en spelning på Virtanen för cirka 1 1/2 år sedan. Lyckas inte hitta det klipp men minns hur fruktansvärt underbart jag tyckte att det var. Han har en så gullig röst på något vis, en sån röst som berör mig och som gör att jag vill ha mer - och nu har jag det. Musiken är lite pop/rock/blues/country- aktig, om ni kan föreställa er den kombinationen? Hursomhelst är Elias and the wizzkids en del av mitt musikotek och kanske en del av erat också inom en snar framtid.

"I stood where I stood and I did what I could to be proud of what I had become. And I talked to my friends but I could not believe them when they told me that I was okay."

Over and Out



10/25/2008

Oklanderliga och mästerliga.

Jag kände på mig att det skulle ske stora saker för honom. Någon så unik som han faller liksom inte emellan - guldkornen hittas alltid till slut.

En tid i mitt liv var han en trygghet, han kunde i sina texter beskriva allt det som jag då försökte göra. Sådana stunder är magiska.
Härom natten drömde jag dessutom om honom, ni vet en sådan dröm när det verkligen känns som det är verklighet - någon/något försöker skicka ett budskap. Övertygelsen i hans röst var så verklig. Hmm? Tänkte ju då onekligen på intervjun igen och hoppas att mina lärare ser tillbaka på det nu och inser vad det var jag faktiskt gjorde. Ingen kände till honom men schi fick ni nu. Ha!

Ännu en skånepåg som förgyller vardagen, eMiL Jensen (Ja, stavningen är viktig), artisten, estradpoeten, skådespelaren, ja gud vet allt han numera har på sin meritlista. Otaliga priser och utmärkelser har han i alla fall fått. Riktigt cool man om man tänker efter. Det han gör kan ingen göra lika bra och han är verkligen unik. Gillar dessutom hans sätt att vara som person, mycket ödmjuk och står stadigt med båda fötterna på jorden, inga divafasoner, eMiL är bara eMiL, pågen från Hjärup. Ett stort plus är ju såklart att han tillsammans med mig, David Bowie och hon anorexia Kate skådespelaren, har likadana ögon. En smärre missbildning i form av ett födelsemärke i ögat som gör att ögat får två färger. Cool gang.

Nåväl, har ni råkat missa denna man så måste ni lyssna till hans underbara musik och om den inte faller er i smaken så lyssna i alla fall till hans mellansnack - de är oklanderliga och framförallt mästerliga.

Eftersom inga av mina favoritlåtar fanns upplaga på Youtube väljer jag ett klipp där ni får lyssna till både hans musik och snack. I love it. Skickar även med en fin live -spelning av låten Så får du mig ändå. Efter detta måste ni fixa fram hans musik på annat håll.

Over and Out



10/24/2008

För jävla bra behandlingshem

När han satt som musikalisk ledare i Bingo Royale var han för många okänd. Numera känner de flesta igen denne man efter det uppmärksammade samarbetet med Robyn - With every heartbeat. Ja, låten som toppade englandslistan ni vet. För de mer mediekåta så känner de igen honom nu efter att han parats ihop med Carolina Gynning.
Nåväl, självklart talar vi om Kleerup. Mannen som står bakom många mästerverk. Efter depression och missbruk hamnade han till slut på behandlingshem och tur var väl det, av otaliga skäl, han mår bra men framförallt skapades solodebuten Kleerup under vistelsen.
För jävla bra behandlingshem med andra ord.

För de som gillar denna typ av musik och som lyssnat till skivan kan nog hålla med om att den är riktigt skön.
Låten som jag rekommenderar idag föll jag för under en bilresa i Minin i somras. Av erfarenhet vet jag att ägaren av denna bil har grym musiksmak och förde därför fingret över knappen som visar play. På kommer denna låt, Until we bleed. Rätt svår att beskriva varför man gillar den så mycket, den är bara sådär självklar i mina öron - Love at first sight.

Over and Out

10/23/2008

Tack Mr. Reed

Somliga dagar inser man hur skört livet är - somliga dagar checkar verkligheten in hos dig.
Vad behöver jag då för att ta mig igenom sådant här? Förutom det fantastiska som de älskade man har omkring sig, finns det inget som torkar ur allt det som man känner i hjärtat som musik. Det är en nödvändighet för mig när jag ska bearbeta vissa saker, som en del av processen för att man ska orka resa sig igen. Andra människor klarar inte av det, det är som att strö salt i såren eftersom tankarna slår in och tårarna så lätt rinner.

Ikväll hjälper min gamle, men ack så trogne vän, Antony till, han i Antony and the Johnsons såklart.
Året var 2005 och en god vän, modern till två barn jag älskar skickade hem mig med en skiva en kväll. In åkte skivan och jag var kär. Jag bara föll för Antony Hegarty's förvirrade röst. Mellan låtarna och mellan raderna i texterna pendlar han mellan kvinna och man. Ja, det är mästerligt och denne androgyne människa upptäcktes i New York av Lou Reed runt 2000-talet. Tack Mr.Reed.

På senare år har Antony inte gjort mycket väsen av sig hos oss vanliga dödliga, men kanske lyssnade han på mig den gången när jag önskade att de skulle förbli sådär fantastiska och slippa det kommersiella. Hmm? Nu får ni komma tillbaka, det är lugnt för mig, jag lovar - Och de hör min bön och är tillbaka i januari med albumet The crying lights. Nice. Innan dess har de nu nyligen släppt en 5-spårig EP som sägs vara mer utav en besvikelse än tidigare upplevelser. Kanske, kanske inte? Hur som helst kvarlämnar de vackra låtar från förr och jag vet att i alla fall jag ska ge det nya materialet en ärlig chans.

Här kommer de låtar som betytt absolut mest för mig och som säkert kommer att sätta spår hos er också.

Hope there's someone
Fistful of love


samt låtar från EP:n
Another world
Shake that devil

Over and Out

Ps. Video till låtarna hittades ej och valde medvetet dessa och inte live för att jag tycker att man först och främst ska höra de inspelade. Efter det Måste man se dem live, verkligen en fin upplevelse. Ds.







10/21/2008

Från att bli hatad till att hata

Kände att jag gick och blev lite sentimental när jag läste Petters blogg. Han avslutade nämligen med låten som enbart lades ut som ett bonusspår på itunes, hiphop musik,och den som han förövrigt kört i sitt fantastiska medley.
Huvudet börjar snurra, fylleminnen från sommarens konsert och årens konversationer kom tillbaka och jag kom dessutom tillbaka i tankar från förr. Hur det såg ut när man var liten. Minns när man satt och spelade in låtar från radio till band, satt sedan och spola mig galen, fram och tillbaka, fram och tillbaka, och detta bara för att kunna få låttexten till Vinden har vänt. Jag ville ju veta vad de snacka om, kunna relatera, och tro det eller ej men än idag kan jag låten utantill. Hårt arbete lönar sig med andra ord.
Sedan gick tiden, hade inga pengar i fickan så man snodde sin syrras Petter skiva varje dag, vid denna tid var vi inne på Bananrepubliken, och hon bara hatade mig mer och mer. Men så gick det en tid och mitt egna skivförråd växte sig bara större och större, jag behövde inte bli hatad längre, nu hatade jag istället.

Är lite smått störd över att utbudet på Youtube sög i detta avseende, hittade för det första inga av de låtar som jag letade efter - allt som erbjöds var same old, same old. För det andra krävde alla request, palla. Nåväl, får bli en sjukt kass och den enda inspelningen av hiphop musik taget ur medleyt. Om ni får chans fixa originalet på itunes eller gå in på http://www.goddamnit.se/petter/och njut.

"För det finns inget som, för det finns inget som, för det finns inget som hiphop musik!"

Over and Out

Hemligheten avslöjad

Tycker alltid att det är lika lustigt att se och höra personer som man vistats med i sådana här sammanhang. Det var inte denna föreställning jag hade av dem, att det var det som de pysslade med, att detta var deras sound, men jag misstänkte...Det visade sig att de var Gaby and the Guns. Hemligheten avslöjad.

Är du i Lund kan du inte gå miste om stoltheten borna känner gentemot denna grupp, det vill jag lova, och det kan jag förstå. Jag är ingen inbiten GATG-lyssnare men det jag har hört tycker jag är mycket, hmm hur ska det beskrivas? Jo, charmigt är vad det är. Framförallt är det charmigt att bandmedlemmarna har olika musikaliska bakgrunder. Någon har satt spår i skånska hiphopen genom Poetized och någon annan medverkat i stockholmsbandet Renegade Generals. Och nu är de här, se som det kan bli, så bra det kan bli. Soul rock kallar de det visst.

Well, well här har ni den relativt nya videon med Gaby and the Guns - Hemlighet.
Lågbudget video när det är som fucking bäst.

"Vill du vara omöjlig, så var det med mig."

Over and Out

Till alla lejonhjärtan

För dem, av oss trogna Peggy Lejonhjärta fans, som har missat att de inom en kort tid släpper nytt efter en lång, lång tid kan jag göra glada. Männen vill nu bara hitta någon som kan hjälpa till med att ge ut plattan. Vi väntar otåligt.

På grund av att det hela är så fresh så är videoklippens utbud bleka men jag hänvisar er till: http://www.myspace.com/peggylejonhjarta

Over and Out

Jag har inget att betala mer

Ja, som jag tidigare nämnt så är jag förälskad i Parken. Grym, grym, grym skiva! Hursomhelst så vet ni ju också att en av låtarna jag blir galen av är Åt helvete med himlen. Hur glad blir man då inte när man hittar en annan fruktansvärt bra version av låten?! Very glad.
Har spelat den flitigt ett bra tag nu och jag tvingar mina medmänniskor att lära sig gitarrspelet så vi också kan göra som dem. Hmm, ja effekten är densamma som när man avnjutit Familjen på Lydverket.

Malmö och lundabor missa dem för guds skull inte på Mejeriet 15 November när de hjälper Juvelen.

Over and Out

Låt oss trilla ner

Jag har ju alltid varit lite svag för honom. Hans röst. "like it was soaked in a vat of bourbon, left hanging in the smokehouse for a few months, and then taken outside and run over with a car." Ja, det är helt enkelt något speciellt med Tom, antingen gillar du det eller så hatar du det, tror faktiskt inte att det finns något mellanting. Men jag gillar det, nej jag älskar det. Tom Waits talar vi om såklart.

Så från Tom Waits till Scarlett Johansson. Ja, de flesta känner väl till hennes platta, men känner de till att hennes debutsingel är en av Toms gamla underbara?
Well, så är det i alla fall, och det får man ju absolut säga är modigt, för det är ju helt klart inte det enklaste att ge sig på. Tycker hon lyckats mycket bra. Gillar det faktum att man verkligen hör att det är hon, inte massa mixande och skit, ingen perfekt röst men ändå väldigt äkta och skön.

Låt oss nu trilla ner tillsammans med dem båda.

Over and Out



10/20/2008

Likheten finns - fast

Som sagt, ganska likt Jack.
Peter, bästa, bästa Peter. Vid närmare eftertanke är fan Peter snäppet vassare. Ja, så är det.

Over and Out

Kombinationer som funkar

Jack White är grym, Alicia Keys har guld i mun. Lägger man då ihop detta i en mix blir det en ganska så intressant kombination. Denna kombination förvånade en blöt pöl på träningscykeln när VH1 spelade samarbetets video.
Ingen låt som kommer gå varm hos mig men den kommer antagligen plåga oss alla en tid framöver nu eftersom den är en del av nya Bond rullen. Det är absolut ett coolt samarbete och ett coolt sound de erbjuder,riktigt bond - igt så att säga, men mer än så blir det inte för mig. Weird combination but it works för ändamålet.

Another way to die

Ps. Älskar Jack White's röst. Den påminner om Peter Stormare i Million dollar hotel när han spelar galet beatlesfan.Ds.

Over and Out

Vissla, vissla

Ni känner igen honom från projektet som ledde till våren och sommarens hit, vilken ingen förövrigt kan ha missat eftersom den spreds sig snabbt både på hemmaplan och internationell mark. Peter Bjorn & John - Young folks. Ja, vem har inte visslat med i denna låt? Vågar påstå att man är lätt efterbliven om så inte är fallet.

Nu kör han soloprojekt i egenskap av sig själv, Peter Morén. Ännu är utbudet för oss vanliga dödliga som jag brukar säga ganska litet men som tur är finns PSL. Lovordar det ännu en gång.

Riktigt skön låt och version/inspelning för den delen också.

Social competence


Ps. Missade du honom och Tobias Fröberg på Mejeriet i Lund förra veckan? Ds.

Over and Out.

När allt kommer omkring

Indie/britpop är vad männen bakom ljudet pysslar med. De unga men ack så talangfulla männen från Brighton, England som tillsammans bildar The Kooks får en som är i samma ålder, en som jag, att få kraftig ångest.

Första gången jag blev presenterad för denna grupp var för några år sedan och jag förälskade mig direkt i musiken, och då framförallt sångaren Luke Pritchard's otroligt säregna röst. Det som han ger en är något jag ofta letar efter- man hör direkt att det är han, och det är så det ska vara, anser jag.
Många med mig känner redan till och älskar detta band, men jag får nog ta och erkänna att den magiska föreställning jag hade av det hela och av vad jag trodde var deras publik förstördes efter en konsert för några år sedan. Förlåt alla ännu unga människor, men ni, i en Alltför stor grupp, skrikandes och flåsandes kan ge mig avsmak för syftet till var jag befinner mig. Så kände jag då, och ville inte tro att alla dessa fjortisar lyssnar på detta, och jag förnekar det ännu idag. Mycket behagligare så.

Emellertid är den ångest de kan ge mig samt den förnekelse jag lever i ingenting när allt kommer omkring och musiken spelas.

En av mina favoriter på senaste skivan, Sway i fantastisk acoustic version.

Over and Out.

10/19/2008

På tal om...

När vi nu ändå talar om mästare, så grym inspelning. Jag är förälskad i PSL. That's just heaven för oss vanliga dödliga.

The Building på havregatan mina damer och herrar.

Over and Out.


Lagens långa arm

Efter att jag igår sett en grym och framförallt verklighetstrogen film, Felon, fick jag tillbaka känslor om den förakt man kan känna för rättssystemet. Vad passar inte bättre då än Looptroop, numera även rockers, västeråsgrabbarna som har otrolig förmåga att sätta orden i dess rätta betydelse. Ibland måste man helt enkelt få känna på lite hat, så kvällens bidrag blir därför den klassiska och legendariska Long arm of the law, en låt som vi aldrig får eller för den del kommer att glömma. Ibland känns det helt enkelt som att vissa texter är skrivna just för dig.

"...I got news for those who belive the police doing their work right. My man from back home, killed this kid in a fight. Had to do social-work, he got arrested a few times, but never had to do time, never paid no fines. This other cat, he goes trace, with official failance, which equals, he lost some money for the government. They couldn't prove his guilt, as he stood in silence. But since that crime was economical they bet every law and paragraph, they could find to lock him up, now what does that teach us - They don't give a fuck. If you hurt flesh and blood that don't cross nothing But you'll get like twelve months for material destruction. Yo, that's disgusting..."

Over and Out.

10/16/2008

Lydverket och originalet

...och om jag nu ändå hyllar familjen i afton så är det självklart ett måste att dela med mig av den riktigt sköna versionen av Det snurrar i min skalle. Här har grabbarna tagit sig ner under Lydverket vars akustik skapar ett så rent och äkta ljud.
Låten som i själva verket skapades då Johan istället för att ge ett tal sjöng en låt för sin syster på hennes bröllop. Vid denna tid hette låten Ivanhoe och Rebecca.
Man hade ju gärna fått något liknande på sin bröllopsdag minsann...

Så här har ni dem, en fantastisk version av låten samt så nära originalet man kan komma.
Och en sak till, jag lovar att alla ni med gitarr hädanefter kommer spela er galna på denna version.

Over and Out.



Familjen är viktig

Minns ännu intervjun jag hade med EMiL Jensen år 2006. Jag frågade vad han rekommenderade för musik just då och han svarade mig, Familjen. Hem sprang jag och försökte febrilt att ladda ner detta tips, men lika snabbt förstod jag att detta inte var någon musik jag skulle finna genom nätet, jag måste ringa EMiL om jag vill ha den i min hand, men det gjorde jag aldrig. Som jag fått ångra det, nu släpper de nästan 3 år senare ett grymt album som jag hade älskat lika mycket då som jag gör nu. Har verkligen försökt hitta en låt som mitt huvud inte svänger till sidorna åt men det tycks inte gå. Det är inte ofta detta händer, alltid någon låt du stör dig på eller bläddrar förbi eftersom den inte fångar dig ordentligt, men detta är ett fulländat album i min mening.

Efter våren och sommarens stora hit, Det snurrar i min skalle, som ingen kan ha missat, har sedan en tid tillbaka skånes stoltheter från Hässleholm inkluderande Johan T Karlsson samt kungen av modern elektromusik, Andreas Tilliander, släppt nästa megahit, Huvudet i sanden - detta är låtar I totally adore, men just denna vecka har repeat gått på Det lilla livet.

"Jag tar sats från himmelen, landar hårt i tystnaden. Inget sett, inget hört, inget sagt."

Alla vet vi väl att familjen är en av de viktigaste sakerna här i livet, men att den skulle vara såhär viktig kunde jag inte ana. Jag älskar familjen, i alla ordets betydelser.

Over and Out.

Ps. Ingen video skapad än. Ds.

10/15/2008

Stört är skönt

...Och sen är jag ju en sucker för de låtar som bara är fullkomligt galna, störda. Som ni förstått vid detta lag är jag även en sucker för electro/pop musik, och jag är svag när det dessutom är på svenska. Likt Parkens toner gör mig sugen på att dansa galet utan varken mening eller syfte gör även Nordpolen detta.
Om jag tänker tillbaka inleddes mitt sug efter sådan här musik för några år sedan, innan det var "hett" så att säga, kanske någon gång runt den tid då TTA enbart ansågs konstiga, men jag älskade det. Då finns det ju logik i att detta nu rekommenderas eftersom Nordpolen, Pelle Hellströms enmansband är inspelat hemma hos grabbarna i TTA.

Gillar hans operfekta texter som inte har någon som helst ambition att rimma, det är bara riktigt genuina och desperata tankar och känslor ihopkomponerade musik, ett utropstecken bland konstens alla regler för artisteri och låtskrivande. Du förstår och kan relatera direkt utan att behöva tyda den på gränsen till omöjliga mystik som tidigare varit så vanlig i svensk musik (Läs Kent).
Det är rätt trevligt att förstå allt ibland, förstå och njuta av att allt bara är så där galet stört som jag gillar.

Smakprov: Skimret

Over and Out

Kärt barn har många namn

Little Jerry, Little Jerry Williams och sedan en bra tid tillbaka Swamp Dogg. Ja, kärt barn har många namn och detta barn, eller rättare sagt, denne käre man har varit verksam ända sedan år 1954 and still going strong.
Jag råkar ju var av den sort som bara fullkomligt älskar soul och motown. Det är något unikt och oerhört musikaliskt i denna genre, och när ens öron då får bekanta sig med denna låt, Synthetic World, kan jag bara inte låta bli att lyfta foten upp och ner i takt med musiken, ni vet sådär jobbigt att hela laptopen skakar, men det är fan värt det.

Over and Out

Är det möjligt att gilla den igen? Kanske nu...

Denna version förtjänar helt klart en plats på denna blogg. Mannen bakom ljudet är Matt Ward, mer känd som M'Ward, singer/songwritern från Portland, Oregon. Här hör ni en cover på David Bowie's alltför uttjatade låt, Let's dance.
Jag har personligen, oförtjänt, inte tålt originalet sedan TV4:s fruktansvärt dåliga program vid samma namn och efter alla andra försök till remixar det medfört. Men en sak är säker, M'Ward har lyckats med en cover. Tack. Äntligen kan jag kanske börja gilla låten igen.

Over and Out

10/13/2008

När flummighet är som bäst

Ja om vi nu ändå är inne på ämnet förtjänar ju faktiskt denna låt en placering idag. Här förenar man två otroliga artister - Lykke Li & Bon Iver. Jag menar hur skön är inte denna kombination, så otroligt spontan men fullkomligt fantastisk. Och älskar man inte bara inspelningen också? Lykke Li dansar loss på sitt härliga sätt, som vanligt och använder allt som finns runt omkring henne för att få till ett bra ljud, ett nytt instrument medan killarna ackompanjerar henne med bland annat lite oh,oh,ah,ah, härliga trumslag och dragspel.
När flummighet är som bäst - Me like.

Over and Out


Fin vinter för dig också?

Bon Iver, ja namnet säger sig självt. Det kommer från franskans bon hiver - alltså fin vinter. Och visst är det så, detta är musik som kommer ge mig en fin vinter. Detta är indie singer/songwriter när det är som allra finast. År 2007 släpptes skivan For Emma, Forever Ago och nu bjuder Bon Iver sedan en tid tillbaka på Skinny Love. Man kan inte annat än att gilla det, och mannen med rösten kan verkligen det där med live-spelningar, vilket alltid förhöjer nöjet om ännu mer. Jag älskar verkligen när man lyckas såhär bra med ett par enkla ackord. Det bevisar att detta verkligen är ett namn att minnas, så glöm det aldrig nu. Bon Iver mina damer och herrar.

Over and Out


10/12/2008

Hiphop i toppform

Godafton. Hörde denna feta låt för ett par veckor sedan, tiden innan bloggandet, och den har spelats flitigt. Från första stund örat möts av beatsen och soundet kan man ju inte annat än att gilla det. Enligt mig.
Mannen bakom ljudet är skånepågen från Kristianstad, Henok, som tidigare släppt EP:n That Fucking Guy och singeln Can I från albumet Almaz Charming Child. Man kan inte annat än att först och främst bli en aning patriotisk över skånes tillgångar och för det andra imponerad. De är ytterst få som kan få till det där soundet som gör att det lika bra hade kunnat vara hämtat från säg USA. Svårt att beskriva, men jag tror att många förstår vad jag menar. Hur som helst kan jag garantera att om ni gillar hiphop får ni det nu serverat på det allra finaste fatet. Jag ger er också ett problem för efter lyssnandet kommer ni liksom jag gå runt och nynna, fly fly fresh forever, forever...Men vad fan gör det nu?

Over and Out

Känslor som en 17-åring

För snart exakt 1 år sedan var jag en av de lyckliga människor som fick äran att vara en del av Peter LeMarcs första spelning efter många år av väntan. Som om inte det var fantastiskt nog, fick vi alla på Cirkus lyssna till den otroligt speciella och duktiga sångerskan Melissa Horn. Den blott 21-åriga tjejen med den tårfyllda rösten. Blir så lycklig av att tänka på att hon delar med sig av sin gåva till oss andra. Jag har ju trots allt haft problem att hitta bra kvinnliga artister på sistone. Jag letar efter en röst som skiljer sig från alla de där andra, en röst som direkt får mig att få tillbaka de där känslorna man hade när man var 17 år. Hela världen blir så skör, så romantiserad och dramatiserad, men det är något med det som jag älskar att känna.
Så kort sagt, är ni sådana som jag är, känner ni som jag kan göra så kommer ni också förälska er i Melissas röst, texter och toner.

Jag njuter innan hon blir allmänhetens ägodel och Sveriges sötnos. Gör det ni också - Innan charmen försvinner.

Ps.Sorry, dåligt utbud med videoklipp på youtube Ds.

Over and Out

10/10/2008

This is it.

Trots att det är mot alla mina principer och åsikter gällande människors eviga bloggande tvingade dagarna med musik mig att göra detta. Påbörjar detta mest för att musiken förtjänar det, men också på grund av att jag kanske kan hjälpa någon att hitta något njutbart och kanske till och med fantastiskt. Är även sugen på allas bittra påhopp gällande mina val och min smak, so let's get it on!

Vad får Du av mig?
Jag ger dig mina åsikter och tips om en salig blandning musik. Musiken påverkas av humör, människor man möter och mycket i takt med årstiderna. Dock kommer jag inte att ge dig dansband eller schlager, så är du sugen på det avslutas vår bekantskap här.

Inledningsvis vill jag dela med mig av några låtar som jag för tillfället fullkomligt älskar. På buss och tåg på väg till skola eller jobb är jag nästan lika jobbig som min syster alltid var och spelar Parken - Åt helvete med himlen, så många gånger att omgivningen hade mördat mig, om de visste. Parkens skiva överlag är ju även den fantastisk om man gillar svensk synt/electro/pop. Texterna är sjukt trallvänliga och sådana som skapar bilder i ens huvud. Jag menar jag ser verkligen "Henry" framför mig och känner igen typen. Det kommer ni nog också göra.

Vidare har vi fantastiska Kite. Möllans hopkok med synt/electro/pop bestående av en medlem från gamla Strip Music samt Yvonne och även en medlem från The Mo och Melody Club. Låten - My girl and I, är helt enkelt en sådan låt som berör en på ett sådant där speciellt sätt. Ni vet när hjärtat liksom börjar värka lite för att det är så vackert. Med risk för att jag låter för EMO så back to fakta. Låtarna på resten av EP:n är även de att rekommendera. Den härligt falska och spröda rösten får vem som helst att vilja börja sjunga i hopp om att det kanske låter lika bra. Men det gör det aldrig.

Over and Out

Kite - My girl and I

Parken - Åt helvete med himlen