11/30/2008

In the mood

1 Advent, ja, ingen kan ju ha missat denna dag. Överallt påminns du om att julen står för dörren. Stjärnor och ljusstakar i alla fönster, julmust, lussekatter, pepparkakor men framförallt spelas julmusiken flitigt runt om i stadens alla butiker. Ja, det där med musik är väl det som likt inget annat kan locka fram julkänslorna. Bland alla människors girighet och stress kan man alltid vända sig till musiken, like always, och finna tillbaka till syftet med julen.
Själv slipper jag gärna Carolas skrik och därför spelas det i min stereo helst de riktigt gamla julsångerna. Den första låten mitt finger låter playa varje år är Dean Martin och Doris Day's fantastiska version av Baby it's cold outside.

Med detta sagt överlämnar jag här en chans till er att komma in the mood.

Over and Out

11/27/2008

Remix med storheter

Två storheter i kombination med varandra kan ju inte bli fel, right? Nej, i alla fall inte i detta sammanhang. Vi snackar Kings of Leon och självaste Lykke Li som kör en remix på Knocked up. Mästerligt indeed. Ja, what's left to say? - Remix i dess allra skönaste stämma.

Over and Out

Coverband goes eget stuff

Killarna som gjorde sig kända som Smiths coverband och som sedermera blev mer och mer nyfikna på sig själva, att lämna sångerna om Morrisseys liv och ta saken i egna händer och sjunga om deras. Här och nu, ja, här och nu är de gamla West Ham Boys mer kända som Skansros.
Nya Håkan Hellström säger somliga, alldeles för udda säger andra. Jag säger bara att jag gillar det, inte för att det skulle kunna vara likt Håkan utan för att det är Skansros. Vid närmare eftertanke drar nog många den liknelsen grundat på att de kör svensk pop och kommer båda från Götet? Typisk tolkning.
Hur som haver räcker jag upp en hand för att Skansros ska stanna och bli kvar - alla med likasinnade hjärnor gör som jag. Ett, två, tre !

Press on Drömmen om Amerika och njut.

Over and Out

11/26/2008

Sverigefinsken goes cover

Han var den lille tanige killen i bandet, han som det bör varit så lätt att "missa". Men med sin charm och unika stil lyckades han på något sätt ta fokus från huvudsångaren och strålkastarljuset riktades istället mot honom. Ja, han blev allas lilla älskling och till slut blev det nästan oundvikligt att inte göra det han sedan också gjorde. Soloprojekt.
Sverigefinsken som har fått lite kulturella stänk av både Indien och Brasilien. Vem annars än the one and only Timo Räisänen.

Har spenderat en tid av aftonen till att lyssna igenom Timos senaste släpp. Coverskivan med väldigt otippade låtval. Ja, han har verkligen lyckats med en skön blandning, bjuder liksom på lite allt möjligt. Från kommersiella hiten, About me now med Sugarbabes till Inflames The Mirrors Truth. Dessutom gillar jag att han har tonat ner skrikandet och den galna takten till att bjuda på mer gitarrdrag, lugna melodier med perfekta inslag av lite trummor och takt här och där. Ja, jag är mycket nöjd med denna leverans från käre Timo och jag tror inte att jag blir ensam om att dela den här åsikten.

The Mirrors Truth


PS. Se till att fixa skivan! DS.

Over and Out

11/25/2008

FRA - måt - marsch!

När vardagsstressen ibland tar en lite för stor del av ens liv och ångesten börjar sakta men säkert växa i din kropp är det bara låtar som dessa som kan få mig att få upp ögonen igen. Man liksom blir en del av världen igen och tänkarna går äntligen utanför ditt liv och din stress.
Fyfan så jävla klockren denna låten är. Har tänkt på det innan men det tål att tänkas på igen och igen. Finns helt enkelt somliga samhällsdiskussioner som ger mig en viss tillfredsställelse om känslorna inför dem är besvarade - And they are.
Ja, Promoe vet som vanligt vad han snackar om i Den ljusnande FRAmtid. Han har med sina ord beskrivit lagen och okunniga/naiva människors syn på den så otroligt bra. Jag menar många av oss har väl stött på människor med den inställning som han så stiligt beskriver;
va skönt att det finns nån som begränsar
att det finns nån som talar om vad jag ska tänka
nån som står upp bland slöddret o vågar rensa
upp det är ändå inte mig de vill fängsla


Just den sista raden talar verkligen för hur de positiva inför lagen tänker eller ska jag säga inte tänker? - Hur sjuk i huvudet får man lov att vara? Shit.

Kan inget annat att tacka Promoe för hans bidrag i kampen mot FRA-lagen. Hoppas ni alla lär er något och att ni inser vilket big-brother samhälle vi lever i.

FRA - måt - marsch!

Over and Out

11/23/2008

Syskonkärlek

Syskon är häftigt. Ja, jag antar att det blir något alldeles unikt när syskon slår sig samman i musikaliska sammanhang.
Flipp eller flopp? - This is a flipp.
Männen bakom dagens sound är tvillingarna Gary och Ryan som även klämt in lillebrorsan Ross. Alla går de under efternamnet Jarman och bandnamnet The Cribs.

Som bekant är jag ett fan av störda sound och denna grupp levererar ett sådant from time to time. I You're gonna lose us, är de sådär underbart galna och texten är ju så grymt skön och kvick.
Ja, lite tid krävs det allt för att hänga med i texten och sedermera också förstå innebörden. Som "tur" är har vi råd med denna tid eftersom bröderna tyvärr knipit käft ett tag nu - Antagligen ett resultat av att bandet enbart består av syskon. Ha! Syskonkärlek är väl underbart, se bara på bröderna Gallagher.

When I'm drunk I can be an arsehole,
But that don't mean I've got no class no,
Why can't we have something going on?


Over and Out

11/19/2008

Det återkommande

Oldschool. Oldschool är Oldschool. Väldigt lite kan ge mig den känsla Oldschool ger mig. Minnen från förr tar vid och man blir lite lätt sentimental fast med ett skönt flow i lederna. Det fetaste är också att den är återkommande. Genom ens liv dyker den otippat upp lite här och där och till slut är minnena associerade till musiken så många att du tappat räkningen - och det är charmigt.

Följande klipp representerar bara en bråkdel av all fantastisk gammal hiphop som jag har inprogrammerad i min lilla skalle men ack så viktiga.

En som verkligen ligger mig varmt om hjärtat är Gangstarr's Moment of truth. Så uttrycksfull och fullkomligt genial.
Vidare ser vi en jag alltid pumpar högt så fort tillfälle ges, Reunited. Ja, den får mig att tänka way, way back. Vet inte, men den är bara sådär rå och härlig, sådär som bara Wu Tang Clan kan.

Sist men inte minst förtjänar Pharcyde's Passin'me by en plats här. Även den är en fantastisk tillgång i musikotekets värld.

Så, med detta sagt kör vi igång. Nej, klassiker behöver aldrig en lång beskrivning dom inte - Just press play an start a trip to back in the days and for days to come.

Over and Out





11/18/2008

Ett steg upp ur en A-brunn

Ännu en otippad en.
Ja, han är väl inte den stereotypa hiphoparen för han ser ju så gullig och rar ut. Ja, gullig och rar kanske han är men det han också besitter är att han är en respekterad figur inom hiphopscenen. Jag menar säger det inte allt när denne man öppnade för Nas, Supernatural och De La Soul på Rock The Bells turnén? - Precis.

Har sagt det innan och säger det igen, what's up med Götet? Denna stad bjuder ju även på denna artist, helt galet but nice. Ja, och en självklarhet är ju då att denne man stött på snubbar som PST/Q och MBMA eftersom de alla har G som deras hometown. Vidare ser man honom hänga flitigt med mer kommersiella så som Looptroop medlemmar.

Sanningen att säga är att denna snubbe figurerat en lång tid inom svenska hiphopscenen men har för vanliga dödliga varit underjord och således inte pumpats i radio ännu.
Nu tar han ett steg upp ur en A-brunn och levererar lite mer synlig och promotad musik. Ja, han blir i allas vår mun nu faktiskt också känd som Form One.
Från vad man kan tyda lovordas han från många håll och nya skivan ska vara grym.
Så, ja, nu är det upp till oss, tar Form One steget upp till de-som-trodde-de-var-hiphop-men-inte-var-det eller känner alla i svensson sofforna till honom om några år? Time will tell.

Falling down
Passande namn right?

Over and Out

11/17/2008

Udda och klockren

Personligen tycker jag att hon är så sjukt otippad.
Vid första anblick sätter ens förutfattade meningar in direkt - och allt enbart på grund av hennes utseende. Hon är snygg men hade ju lika väl kunnat vara en stockholmspenta - Men icke.
Denna unga och talangfulla dam är allt annat än vad man förväntar sig att hon ska vara. Nej, hon är inte skolans gamla snygging utan snarare tvärtom. En udda outsider som aldrig riktigt passade in. Men se så rätt någon kan bli till slut.

Sedan flera år tillbaka har hon arbetat med att skriva låtar till andra artister och sedan en tid tillbaka är hon även aktuell med sin egna karriär där hon allt som oftast ses tillsammans med en clown. Hennes sköna låtar är helt och hållet komponerade och inspelade på hennes laptop och således har skivan fått det så passande namnet;
The Laptop Diaries.
Börjar det brännas? Förstår ni vem jag talar om?
Ja, den vackra damen är känd som Sophia Somajo. Nu är vi alla på samma nivå.

Nåväl, damen är grym och jag gillar hennes så annorlunda och alldeles egna sound. En sådan som ständigt kommer att överraska en och bjuda på riktigt färska stuff. I just can feel it.

Dagens låt, I-rony är bara så udda och klockren, lika udda och klockren som Miss Somajo är.

Over and Out

Ps. Se till att fixa fram HELA låten- worth it indeed. Ds.

Färga mig hit, färga mig dit

Om du tidigare tyckt att Timbuks låttexter innehållit många politiska budskap så är det inget i jämförelse med innehållet på nya plattan
En high 5 & 1 falafel.
Ja, bara vid första spåret så gör han klart om vad som komma skall.

"Tänk om alla var moderater, tänk om alla strävade framåt men jobbade bakåt, tänk om de rikare blev rikare."

Också senare spår kommer helt eller bitvis påminna dig om Jasons åsikter på världsbilden. Somliga av texterna är emellertid svårtolkade och det är väl kanske det som är meningen. Somliga förstår, andra inte. Ja, en sak är nog säker, denna plattan är helt klart mer färgad än tidigare och det kommer nog inte sluta med att bratsen viftar händerna och lär sig texterna utantill likt hysterin med The Botten Is Nådd
- Säkerligen en avsiktlig strategi.

Men hur han än gör så är han trots allt Timbuk, och Timbuk är älskad av många, även av de som inte förstår innebörden i budskapen. Ja, han älskas ju trots allt bara av hur musiken klingar.
Trots att han på nya plattan tycks försöka ta ett rejält kliv bort från popmusiken han förknippats med kommer han nog aldrig att lyckas fullkomligt just eftersom han gått och blivit så folkkär.
Plattan blir därför som en kompromiss, grym musik, mer och mindre blygt färgat med de åsikter han önskade fler bar på - Han vill färga oss röda och gröna.

Färga mig hit, färga mig dit, för mig resulterar det i att jag filtrerar bort det jag inte samtycker med och lyssnar till det grymma av kontexten och framförallt de sköna ljuden. Ja, trots meningsskiljaktigheter skall det inte förnekas att det ÄR grym musik, som sagt, Timbuk är Timbuk. Röd som rosa, grön som gul, blå som lila, han är Timbuk och nästan vi alla älskar något med honom. I know I do.

En high 5 & 1 falafel


Over and Out

11/15/2008

Tillåt mig utbilda er

De senaste kvällarna har det varit soul som varit min bästa vän. From time to time får jag ett riktigt sug och då kan jag sitta i flera timmar och lyssna till gammal, skön och fullkomligt musikalisk soul.
Det sjukaste med soul är att det är helt omöjligt att sammanställa favoritlistor eftersom det finns så oändligt många grymma låtar. En som dock alltid spelas när jag har mitt sug är Papa was a rollin'stone - Så grym!
Låten som år 1973 låg etta på Billboardlistan och som vann hela tre Grammy's. Ja, det var The Temptations som lyckades med denna succé medan originalet som gjordes av The Undisputed Truth glömdes bort.
Båda låtarna är grymma, men The Temptations version är helt klart vassare och mycket beror kanske på att jag älskar när man prat-sjunger i låtarna. Dessutom är den liksom lite lagom kaxig samtidigt som den är hjärtskärande och inbakat i allt detta har vi de grymmaste av ljud. Kan ni tänka er något bättre?

Har man nu mot all förmodan inte hört denna låt så kan jag ju konstatera att man missat något riktigt stort i musikhistorian. Tillåt mig utbilda er.

Over and Out.

11/13/2008

She is just like the rest of us, right?

Jag lyssnar igenom den nya skivan och väntar på att känna igen henne. Känna den där känslan jag kände när jag var 17 - allt var lite härligt deprimerande och man såg världen hur helt andra ögon. Världen blev så skör och äkta till hennes toner.

Allt medan dessa tankar far runt i huvudet på mig inser jag snart en ganska självklar sak. Om jag har förändrats de senaste åren så har ju hon också gjort det. Ja, människor förändras faktiskt och precis på samma sätt som mitt val av musik varierar i takt med bland annat årstider och människor jag möter så fungerar det nog med största sannolikhet så för henne också.
Hey, she is just like the rest of us, right?
Beroende på tid och plats formas vi på ett visst sätt och det finns alltid en charm och syfte i det. Gäller bara att du inser det, förr eller senare. Nu har jag gjort det. Ja, Anna Ternheims nya skiva är bra. Riktigt bra.

Första låtarna var det som förvirrade mig lite och som skapade ovannämnda förklaring. Man hör nya inslag från vad man är van vid så som intakta trumslag och generellt sett mer fart - I alla fall i de fyra första spåren. Sakta men säkert börjar jag sedan känna igen henne som den Anna jag lärde känna. Nu känner jag mig som 17 igen och jag tänker på den kärlekshistoria hon delar med mig och en viss annan. Tänker också på hur hennes låtar kunde hjälpa en att dra upp persiennerna och gå vidare. Ja, många med mig delar säkert mycket minnen med henne, vackert som smärtsamt - Så ska det vara med något man gillar. Vore allt bara underbart och ångestfritt kan man aldrig hitta det där speciella som gör att du för alltid kommer att minnas det. Det finns ju faktiskt inget som kan beröra en så mycket som när sårbarheten besökt dig.
Hmm, well maybe that's just me?
EMO varning in the house men jag tror faktiskt att många kan förstå vad jag menar, gör du inte det så ja, tyvärr, vi kommer aldrig bli de bästa av vänner.

Nåväl, jag applåderar även de bonusspår man får där Anna tolkar några av Sinatras mästerverk. Intressant och väldigt Anna-igt. Men, tyvärr, inget slår originalet.

Ska lyssna vidare nu och jag misstänker att skivan kommer att repeteras om och om igen, hemma som i ipoden. Lyssnar ni kommer ni att förstå.

Blödig som man är blir självklart My heart still beats for you den första favoriten. Låten är en kombination av gamla och den nya och otroliga Anna. Fin, mycket fin, tänker på connected to the wire of my heart. Förstår just Du?
Vidare. Med tanke på att materialet är så nytt är inte utbudet så stort i videoklipp-väg, därför kommer näst bäst här tack vare PSL,
Summer rain.

Over and Out

4 av 5?

Minns när jag hörde honom för första gången. Jag var inte särskilt gammal och det han levererade skiljde sig helt från det som man skulle lyssna på då, men jag älskade det. Liksom fastnade direkt medan andra hade mycket svårt för honom. Ja, det var och är fortfarande så att det inte finns något mellanläge, antingen gillar du det eller så hatar du det.

En otroligt unik och talangfull man som inledde sin karriär när han som fem-åring fick sin första synth. Sedan blev han äldre, byggde en liten studio i sitt pojkrum, skrev musik, samlade ihop ett gäng polare som senare hoppade av och slutligen var det bara han själv kvar, och själv blev han då The Streets.
Nu har han varit aktuell i omgångar sedan en tid tillbaka för att återigen släppa nytt. Det ryktas om att detta blir den näst sista plattan eftersom det är skrivet ett kontrakt på fem skivor. Hmm, vore väl för himla synd att någon så annorlunda bara skulle försvinna? Fast i och för sig, man kan ju alltid försvinna, men denne man kommer aldrig att förglömmas.
Så, ja Mike Skinner om du så önskar att gå och bli hemmapappa i ett sunkigt radhus någonstans i Englands förorter (Läs min stereotypifiering) så är det ok with me. We probably own you that much by now.

Där det hela inleddes:
Let's push things forward
& nutiden:
Love you more

Over and Out


11/12/2008

Min älskling DU!

Det har recenserats blygsamt om dessa killar under de år de har existerat. Hur kan detta var möjligt? Kan det vara för att deras musicerande förr var så likt allt det som alla andra släppte just då? För mig är det obeskrivligt. Kör de lite mer åt Broder Daniel/Bad Cash Quartet hållet är det fine med mig, men det ska ju nämnas att det är mer fine med mig nu när det går in på electro-soundet for real. Sucker för det som man är så börjar benen hoppa upp och ner direkt, huvudet gunga och plötsligt ser jag mig själv dansa helt ensam men fullkomligt lycklig på ett dansgolv.
Fuck, fuck, fuck jag älskar icke perfekta röster i denna kombinationen. Dessutom är det ju bara så fruktansvärt underbart med texter som kräver att man sjunger med;
Juuuuump the traaain!

Och namnet på senaste släppet är ju i sig lika klockrent som killarna - Techno music for the indiepop haters

Killarna jag talar om är My Darling YOU! Ja, kanske känner många igen dem efter låten Please don't talk to me I fall in love so easily. Ni vet I'm so young young young och så vidare...
Maybe, maybe not, här är i alla fall låten som gör mig lite smått sjuk i huvudet. In a good way.

Jump the train


Over and Out

Ps. Ha! suprise killarna är en produkt av Göteborg. Ds.

Bok var ju låtar

Hans röst kan inledningsvis låta tråkig och lite som alla andras. Låtarna kan inledningsvis låta lite meningslösa och som alla andras. MEN, håll ut lite, sedan kommer du förstå det
- I alla fall om du är skapt som jag.

Ja, precis på detta vis fungerade det för mig när jag lade mina öron till för första gången, men sedan hörde jag det. Jag hörde hans röst, jag såg dem, jag kände med dem och jag började verkligen digga dem allihopa. Deras otroligt flummiga musikvideor och deras stil i sig fängslade mig. Riktigt sådär, vad jag skulle kalla det, flumm svensk-goes-new york kulturig. Fast de härstammar från LA.
Hur som haver är jag verkligen med på noterna här.

Här har vi bland annat han som trodde att han skrev en bok tills det att han förstod att det han i själva verket sysslade med var att skriva låtar. Så, skrivbordet åkte ut och instrumenten in.

Fan, vid närmare eftertanke är de klockrena. Gillar innehållet i texterna, väldigt innerligt och sedan är ju deras musikvideor så genomtänkta och bara rätt.
Tack för att The Airborne Toxic Event uppenbarade sig för mig.

Something new
Does this mean you're moving on?


Over and Out



11/11/2008

Dessa oskulder

Oskulderna, dessa underbara oskulder, tur det finns sådana som ni. Nej, nej, inte oskuld as in oskuld utan as in The Virgins. Ja, ikväll tackar jag NYC's mammor och pappor för detta indie rock band.
Skivan är helt klart värd att fixa men det ska ju nämnas att du förmodligen kommer att fasta för Rich Girls. Fot-stamps-vänliga trumslag och sedan är det ju aldrig fel med några Hey!-skrik och falsett rader som man så gärna vill och bara måste sjunga med i. Smart move oskulderna.

Over and Out

Låt skriven till dig

Nu sitter man här en tisdagsafton igen och får fröjdas till Dom kallar oss artister. Ikväll följer man med Marit Bergman. Ja, hon är duktig, lyssnade mer på henne för ett par år sedan, men tiden den går och man liksom som sollar och sorterar musik i olika fack och år. Marit hamnade någonstans där mitt i mellan och nuförtiden ser jag mest tillbaka på den tiden i mitt liv och njuter till gamla toner.
Min all time favorit med denna kvinna är den helt fantastiska låt som hon verkar ha skrivit till mig. Ja, återigen, vissa låtar känns verkligen så. Varenda jäkla rad stämmer överens med ditt liv.

Dedikerad mitt livs kärlek.
Mystery

Over and Out

11/10/2008

Sjukhet förnöjer

Ja, ja, tjatar ni så jävligt så måste jag väl ännu en gång tala om dessa män när vi ändå är inne på Götet.
Duon som blivit kända som en av Göteborgs stoltheter när det kommer till vi som intresserar oss för elektronisk pop, men verkligheten är något annorlunda. Grabbarna, Henning och Eric i TTA är faktiskt ursprungligen från Halland men vad fan gör det, Götet vs. Halland?
- shit the same, slutprodukten äger oavsett vilket län de härstammar ifrån.

Nåväl, dessa grabbar har inte bara gjort sig kända genom sin musik utan snarare för sin provokativa stil vilket främst inkluderar berusade och fullständigt galna konserter. Ja, bli inte förvånad om ett och annat föremål krossas med deras basebollträn. Hmm, lite läskiga är de kanske, men jag gillar det - behövs lite sjuka människor i denna värld. Sjukhet förnöjer i somliga sammanhang.

Listorna med grymma låtar från grabbarna är långa. Ja, något unikt lyckas det alltid med i varenda jävla låt, galet men sant. Således plockas bara en av många lite spontant och ikväll bjuder jag på Neo Violence.

Over and Out

Tack till Götets mammor och pappor

Den gamla hockeyspelaren från Götet som hängde flitigt med polarna som slog igenom med Bad Cash Quartet och som sedermera också själv valde att satsa på musiken - vilket han gjorde rätt i. Idag kan vi se honom som basist i Hästpojken men framförallt som sig själv, min kära Joel Alme om jag får be.

Från första stund jag hörde denna man sjunga slog det mig att hans röst och musik påminner om Rocky Dennis, i vanliga människors mun känd som, Jens Lekman. De liksom använder sin röst på samma sätt och har båda det där djup som berör en så innerligt. Uppgivenhet och förlorad kärlek inbäddat i texter kan aldrig bli fel, aldrig. Svängigt som lugnt, det blir aldrig fel.

Tack till alla mammor och pappor i Göteborg som lyckats med dessa underbarn. Keep doing your thing.

The Queen's Corner


Over and Out

Lugna kollaborationer

När vi nu ändå talar om kollaborationer så kan man ju även nämna denna.
Dessa män behöver ingen vidare presentation - vi snackar kommersiella snubbar indeed, men anyhow så är denna låt rätt skön. Ibland behöver man inte det där hysteriska som så många kollaborationer betyder utan det är emellanåt nice att bara sitta och knäppa fingrarna i takt med de lugna beatsen.

T-Pain feat Justin Timberlake - I can't believe it Remix

Over and Out


History in the making

Låten som kopplats ihop med Barack Obama's seger. Producerad av ökänd talang och framförd av mannen som givit blueprint en ny definition. Vi talar om Kanye West och Jay-Z.
Det är något majestätiskt över denna låt. Den ger framtidshopp och jag kan bara tänka mig hur många som njuter till den och tänker på Förenta staternas nya val av president. Ja, vad mer ska man säga, dessa män samarbetar bra - ordagrant history in the making.

History

Over and Out

11/07/2008

Malmö Arena

It's official, Malmö Arena är invigd.
Det hårda arbetet lönade sig och det mesta flöt på. Ikväll kör vi rond 2 och jag är lika peppad som alltid. Sjuk tillfredsställande miljö indeed.
Ja, mitt favoritnummer är fortfarande när Robyn kör Dream on. Med det sagt ska man inte glömma hur grymma alla de andra är. Alla har liksom sin egna grej och tillsammans blir det grymt. Ja, it's nice.

Gårdagen var minst sagt en omtumlande dag. Från springande till lugn för att sedan springa igen och slutligen varva ner och njuta av succén. Vidare kördes man upp på efterfesten och ja det var väl en upplevelse i sig. Mycket ska man se men roligt var det i alla fall och många sköna människor bekantade man sig med. Vid närmare eftertanke känns det alltid lite skumt att ett tu tre hänga med personer som man för några dagar sedan skrivit om. But it's nice.

Dagens klipp tillägnades en av branschens mest proffsiga kvinna. Musiken hon levererar är inte den typ av musik som jag spelar MEN trots detta har hon en fantastisk röst och inte för att glömma en grym personlighet. Jill Johnson - En av showens stjärnor.

Performing Jolene

Over and Out

11/04/2008

Kvällens insikt - Denna kvinna, denna kvinna

Med somliga artister blir man liksom som tagen på sängen när man råkar höra dem live. Med somliga artister är det så svårt att minnas hur grymma de faktiskt är, hur mycket du uppskattar dem. En sådan insikt och upplevelse var jag med om ikväll.

I varven mellan springandet hann jag sätta mig ner och lyssna till repandet. Fan så grym hon är. Vilken röst! Dessutom är hon riktigt magnifik på scen och jag bara Älskar det naturliga sätt och flow hon rör sig med. Jag kan liksom inte sitta still när jag hör musiken och samtidigt ser hur mycket hon diggar, det går inte.
Så där satt man som ett sär bland många andra och skakade huvudet fram och tillbaka, från sida till sida och stampade med fötterna medan en och annan blick riktades mot mitt håll, men what the fuck, musik är till för att diggas. Right? Hur som haver är hon en naturbegåvning i alla dess betydelser.

Så sjukt och tänka tillbaka - Kvinnan har varit med ett tag i gamet alltså. Från flickan som låg bakom rösten till introt för Lilla Sportspegeln till att stå och dessutom få större delen av Sveriges befolkning till att röra händerna i vågrörelser till Do you really want me. Och så nutiden, nu är hon bättre än vad hon nånsin varit tidigare, ja, det märks tydligt att hon tagit sig ur den skivbransch som styrde och ställde för mycket och återgått till sig själv. Se, så jävla mycket bättre det kan bli.

Ja, vid detta lag behöver kvinnan i fråga inte någon presentation för ni har ju förstått vem jag talar om. Slutsatsen är enkel - Denna kvinna är grym.

"Du kan alltid bli nummer ett, vinner vad du vill..."
Visst är det så Robyn?

Nummer ett
Be Mine
- unplugged

Over and Out



11/03/2008

Rytmen av natten

Asså fan jag har ju verkligen gått och utvecklat en kärlek till denna man. Jag talade om honom för en tid sen men vår relation har minsann utvecklats och idag går det inte en dag utan att jag nynnar på någon av hans mästerverk.

Kan som tidigare inte låta bli att skratta mellan raderna för att sedan fortsätta digga. Så operfekt och så jävla skön musik. Så jävla klockrent, rakt igen.

Over and Out

Alexis Weak - Rytmen av natten
Och ja, ni känner igen melodin...

Nutidens musikpojkar

Det är såhär nutidens musikpojkar ser ut. Med en gitarr i sina händer och en icke-perfekt ton i sin röst levererar de minnen från gamla kärleksflammor.
De beskriver sina känslor på de där sättet som alla flickor drömde om att få höra från deras gamla pojkvänner. Ja, allt är bara så galet fint och romantiskt så som man önskar att verkligheten var. Jag menar vem hade inte velat ha en sådan man sjungandes om du visste att det var till dig sångerna var menade? Förneka om så önskas men alla är vi, mer eller mindre, suckers för det där med romantik.

Här har vi Robert Svensson, han som genom sitt arbete stött på personer som Markus Krunegård och Adam Olenius, ja, ni känner igen dem från Laakso respektive Shout out louds. Och som ni sedan också kommer att märka kan man notera somliga likheter i deras musik - De är alla en form av nutidens musikpojkar.

Young Enough
video och live

Over and Out



Ännu en sån där hit av JT

Klubbarna är räddade. Justin T släpper ännu en dansdänga som ingen kan stå stilla till. Ja, vad mer ska man säga, denna man behöver ju ingen vidare beskrivning. Så, ja, det är väl bara att trycka play och lyssna in nästa hit som du i och för sig kommer hata i sinom tid eftersom det där play:et blivit SÅ utnyttjat. Njut medan du kan för det är en grym och oerhört dansant dänga.

Magic

Over and Out

11/02/2008

Kalla det vad ni kalla vill

Det finns faktiskt inte många bra liveband. Fyfan, bland det deppigaste måste väl vara när man suttit hemma och lyssnat sönder en skiva för att man tycker att den är så grym och sedan kommer till konsert och fullkomligt knäcks eftersom artisten i fråga suger live. Riktigt illa.

Annorlunda är det med dessa män. 11-mannabandet som uppmärksammades för oss vanliga dödliga efter filmen Stockholm Boogie som 2 av bandmedlemmarna regisserade. Vi talar om herrarna John och Karl Uno Lindgren. Huvudrollen gav de sin kära ledsångare Hoffmaestro och tillika fina vän Jens Malmlöf. Tillsammans har de alltså inte bara regisserat film utan också producerat riktigt skön musik som Hoffmaestro & Chraa.

Jag har hört att de kallar sin musik något så galet som Karate Boogie - glad och peppande festmusik alltså. Hmm? Kalla det vad ni kalla vill men jag kan i alla fal kalla det bra musik. Bra musik på så sätt att det är riktigt musikaliskt och levande. Att det sedan även har grymma röster är ju helt klart ett plus i kanten. Riktigt soulfull röst den där Jens minsann.
Ja, vid närmare eftertanke så är nog detta förklaringen till varför de gjort sig kända som ett grymt liveband. Boka in deras nästa stopp och njut du också.

Denna låt har ni nog sett på ZTV som spelar den rätt flitigt. Hursomhelst är detta ett prakt exemplar på det som ovan beskrivits - Ja, testa själv om du inte tror mig.

Seize the day

Over and Out



11/01/2008

Nästa stora

Nu när vi ändå talar om ZTV presenterar måste det nämnas att Mr. Mogge Sseruwagi himself är en grym artist. De flesta minns ju honom enbart som den skådespelare han var i Tre Kronor, eller som Idols programledare år 2006 men i själva verket levererar denna man grymma toner också i sin skepnad som Masayah.
Har lyssnat på honom sedan flera år tillbaka och har sedan första stund älskat denna låt. Så sjukt "sjungvänlig". Ja, några repeat på den och du tror du är nästa stora up and coming stjärna.

Why

Ladda mänskliga batterier

Fan, jag diggar verkligen programmet ZTV Presenterar. Ja, vi snackar Mogges del i det hela. Alltid så skön stämning i studion, alltid sköna gäster och framförallt Alltid grymma uppträdanden.
Har ni inte sett detta program, det vill säga, ett av Sveriges få samt bra musik- tvprogram, så är det garanterat ett måste att börja göra det nu.
Älskar när man tar ner allting på en mänsklig nivå och gör att det känns som att jag sitter med dem i soffan fast att jag i själva verket sitter x antal mil ifrån dem. Grymt mitt folk, grymt.

Här nedan har ni Joey Fever. Mannen som har figurerat i reggaevärlden ett par år nu, som är före detta medlem i Collision men som sedan en tid tillbaka kör soloprojekt, går dit benen bär honom och samarbetar med dem han tycker är grymma inom främst reggae och drum & bass.
Vidare ser vi my beloved och tidigare nämnda underverk, Nordpolen. Ja, ni minns Pelle Hellström, grabben som samarbetat med TTA. Rewind om minnet behöver förbättras på. Anyhow, här har vi Vem har sagt.

Laddar nu mina mänskliga batterier inför en tuff men grym vecka med hjälp av denna musik. Ja, Malmös arena ska ju invigas den också. Någonstans mellan springandet mellan loge och scen hinner jag kanske höra av mig hit. Time will tell. Ha tålamodet kvar.

Over and Out