2/19/2010

Barnsben, julafton och nutid

Ibland kan jag bli lika exalterad som jag kunde bli runt julafton när jag var mindre. En obeskrivlig iver och känsla av välbefinnande infann sig hos mig när jag la ögonen på den där alldeles speciella presenten som var invirat i ett glänsande papper och en stor röd rosett. Precis så ser och känner jag det för viss musik. Somliga artister ger mig en kittlande känsla och mina barnsben görs sig påminda när de släpper nytt. En av dessa är Robyn. En kvinna som gång på gång får mina smilband att dra sig upp närmre öronen och hakan att flytta sig längre och längre ner. Det spelar liksom inte någon roll om det är hennes egna eller om man kan skymta hennes röst hos någon annan för på något vis lyckas hon alltid, jag är med.
Vidare är det ju inte nog med att hon i sig är skön utan hennes röst är ju dessutom säregen. En röst som är lika söt och len som honung men trots detta dominerar allt från tuggummi-pop till dansa-sig-svettig-dance. När hon då nu släpper No Hussle i ett samarbete med DJ/producenten Diplo dras jag tillbaka till 90-talets ljuva toner och hennes reggae beat får mitt huvud att gunga sådär skönt fram och tillbaka som bara ett sådant beat kan göra. Att hon sedan matchar detta med en Fresh Prince-inspirerad look gör det hela om ännu skönare. Gillar människor som är föränderliga på detta sätt och som således aldrig slutar att förvåna mig. För lika mycket som jag älskar din mystik Robyn så älskar jag alltid som är så glasklart med dig.

No Hussle

Over and Out