10/31/2010

Djävulen bjuder upp till dans. Jag tvekar, han rycker tag i mig och plötsligt står jag där på dansgolvet. Igen...

Programmet och konceptet i sig behöver väl ingen vidare beskrivning denna veckan. Däremot är det ganska tydligt att Petters framträdanden kommer att bli ett återkommande inslag så länge Så mycket bättre sänds. Vid detta lag förstår vi alla att Petters framträdanden är en klass för sig och att alla vid det där middagsbordet häpnar och inser hur han fullkomligt bräcker dem. En samlingsskiva är ett MÅSTE!

Låten är i sig, som de själva beskriver det, väldigt aktuell och i själva verket kanske mer aktuell nu än någonsin. Jag känner själv hur den träffar rätt och att något måste vara jävligt fel när en helg som denna känns meningslös och tråkig av det enkla faktum att jag inte hade medel att konsumera. Att sedan denna låt och tolkning kan tyckas vara en direkt motsägelse till Det går bra nu betyder föga mycket i skrivande stund. Det ena rimmar väl med det andra på något underligt sätt- Vi kanske hatar det sätt samhället vill stöpa oss men någonstans kommer vi inte ifrån det. Eller ska jag säga somliga av oss? För tur är väl det att det finns personer som Di Leva, en fullkomligt underlig men fucking fantastisk människa. Yes, jag önskade innerligt att jag hade någon som honom i min umgängeskrets. Någon som fick mina cyniska ögon att se annorlunda, någon som påminde mig om allt fint runt omkring mig. Från gräset här på marken till regnet som rinner på min kind.

Over and Out.

10/26/2010

Fan, typiskt de där Ystad-töserna.

Hon är typen man lätt blir svartjsuk på. Man vill gärna hitta några fel men i brist på annat fantiserar man ihop någon lame historia om att hon är dryg och har finnar. Lika snabbt inser man sedan att det är man själv som är lame och ganska så patetisk. Hon har rösten jag aldrig fick, hon är sådär gullig att jag vill nypa henne i kinden, och okej, jag har mjuka kinder men de fyller ingen funktion, förutom att jag ser fucked up ut när jag böjer huvudet upp och ner. Dessutom vilar det en mystik kring henne som får alla killar att falla pladask. Jag får för mig att, bara hon ser åt deras håll, vinkar de adjö till allt annat, och att hon brädat många i sitt ynka 24-åriga liv. She's got that something, something you can't deny. Så sant som sagt, hon har något visst och jag kan inte sätta fingret på det.
Och vad vore då en höst, eller ska jag säga vinter för er norr över, utan Lykke Li? Ja, antagligen inte komplett och tur är väl då att hon jobbat fram en grym singel och en tillika grym B-sida. Yes, kan ju säga som så att den inte fått mig att avguda henne mindre direkt och jag är kanske, men bara kanske, kär i texten. Härligt onormal och den rimmar dessutom perfekt till det lite psykedeliska soundet i låten.

Fan, typiskt de där Ystad-töserna, alltid lite vassare, alltid lite mer speciella. Ja, jag har kanske inte lika söta kinder som ni men, ha! jag har något ni motherfuckers aldrig kommer ha, jag har ett skift-färgat öga, eller nått... Det står 1-1! Eller?

Get some + B-sida Blue Paris

10/25/2010

Jag tror inte jag känner dig fast ändå så gör jag just det, tror jag...

Hela ens liv har ett visst utropstecken hängt ihop med honom. Jag menar vi talar trots allt om han som ordagrant går under begreppet; Mannen, myten, legenden. Och just det mellersta är nästan jobbigt symboliskt för honom. Alla har en åsikt, någon hatar, någon älskar men när allt kommer omkring - Kände du honom? Nej, inte jag heller.
Sedan vet jag inte vad det är men på något vis har jag alltid haft en känsla av att jag just känner honom. Kanske är det för att han påminner om min far, precis på samma sätt som Ronja Rövardotters far gör? Kanske för att jag bara vill krama honom eller kanske är det av någon annan outgrundlig anledning?
Varför det känns sådär, i hjärtat mitt, när jag ser honom kommer jag nog aldrig riktigt förstå eller kunna lista ut. Aldrig kommer jag kunna fråga, jag kan bara försöka förstå. Och den 12 november, sisådär exakt 23 år efter hans död, ska jag ge det ett ärligt försök när jag sätter mig i biosalongen och ser filmen om hans liv. Det kan gå hur som helst det här men det går nog bra.

Förresten, någon gång kanske jag får rätsida på allt det här och bjuder över honom på en varm kopp choklad som spetsas med några droppar strårom, ju djupare in på livet vi kommer. Där sitter vi kanske då och skrattar över hur allting blev till slut, i himlen alltså...

Cornelis Vreeswijk - Visa till dig

Over and Out

10/24/2010

Hur kan något bli så mycket bättre än det här?

Alla ni som, istället för att dra på sig mysbyxorna igår, valde att göra staden och klubben osäker och sedan sov er förbi hela dagen och vaknade precis har for sure missat ett historiskt ögonblick. Yes, runt åtta snåret igår kväll delade Tv4 med sig av sin version av "Stjärnorna på slottet" vid namn "Så mycket bättre" men till skillnad från Svt var denna version FYLLD av musik. En kväll dedikerade Lasse Berghagen och en rad tolkningar av hans musik.

Jag skulle vilja påstå att varenda framträdande var magiskt men att mannen med stort P förbluffade oss. När de andra gjorde covers levererade han något helt annat. Som Berghagen själv sa det; Han blandar sitt Stockholm med mitt. Ja, sampling när det är som allra bäst. Nu är jag ganska säker på att denna låt kommer pumpas svettig i varje öra framöver - och med all rätt.

Så, kanske borde du damma av de gamla mysbyxorna och slänga upp dansskorna på hyllan? För visst är det värt att överväga att stanna hemma några lördagar framöver när detta enbart var början av de historiska ögonblick som komma skall. I can't hardly wait...

Petter - Stockholm i mitt hjärta (Lasse Berghagen-tolkning)

Over and Out

10/20/2010

Alla hade planscher på Tony & alla hade namn som Tony som Sonny, Ronny & Donny. Tjacka minidisc på Sony & på radio snurrade Mauro & i TV pao-pao-Paulo

För alla er som aldrig tidigare hört Ey Shuno kan jag säga att ni missat något. Ni har inte bara missat en grym produktion av stockholmsduon Ontario utan ni har också missat en trip done memory lane. Som om tiden spolades tillbaka i samma stund som jag trycker play. Framför ögonen på mig spelas ett helt liv upp och minnena tar vid. Texten är så rakt på att varje ord lyckas bli till mitt och jag misstänker att varje människa som är född på 80-talet kan relatera. Från kläderna och prylarna till klasskamraternas namn och miljöerna.

Det är inga rookies det här, det avslöjades med detsamma. Hur? Vet inte, det är en känsla. Flowet i deras texter, rytmen i musiken, jag vet inte, går inte att beskriva, det känns. Vem är de då? Hör du inte det? Rösten känns igen från gamla goda tider med Fattaru och vid micken står Kristoffer Malmsten, även känd som LKM, och bredvid sig har han producenten Stefan Gräslund. Att jag nu längtar efter den omtalade plattan är bara att vara blygsam. Nyfikenheten far runt i mig som när jag var liten- Det är ett bra tecken. Detta är en duo som kommer överraska och jag tror det kan bli en riktigt jävla bra överraskning.

Så, om du missat originalet, så gör dig själv en tjänst och lyssna, men lyssna även nedan på en fruktansvärt vacker version som PSL bjuder på. I Tenstakyrkans missionsförsamling, spelandes på orgel, träffar de en rakt i hjärtat och lidelsen i hans leverans gör mig knäsvag. Nu är hela mitt hjärta varmt och jag kommer sova gott. God natt.

Over and Out

10/18/2010

Folk som inte diggar, det är de som inte vet shit.

En tribute för allt det som varit och det som komma skall. Från de tyngsta i gamet, från de som kastade om idealet för svensk hiphop till de riktigt färska som är redo att entra. Fuck lilla landet lagom, vad är det? Vi är storstilade!
Hör du också hur de fullkomligt pissar på myten om lilla landet lagom och bokstaverar oövervinnlig med versaler. In ya face! Det spritter ända ut i mina fingertoppar, fötterna hoppar för fullt här under filten och huvudet kan bara inte vara still. Jag är inspirerad och så jävla stolt. Så om du av någon oförklarlig anledning missat EVOLUTION så bör du skämmas. Och har du aldrig diggat svensk hiphop, gör du det nu. Ja, får du inte nackspärr av det här vet jag inte om du och jag andas samma luft eller ens bor på samma planet. Du vet, det är det här de kallar musik, du har kanske hört ordet förut?

Ja, nu är det ganska enkelt att gissa vilken platta som ska joina mig på basketplanen...

Over and Out

10/17/2010

Jag hatar hajpen but here I go again...

Inte för att jag är insatt men Dale Earnhardt Jr. är tydligen en känd amerikansk racerförare och son till en NASCAR-legend. Det förklarar saken. Ja, det förklarar deras scenkläder och att deras bandnamn går under samma namn fast plus 1 jr. Som om de önskade, att även de, var en avkomma från denna talangfulla släkt. Jo, för visst anar man en viss starstruckness och att Dale med ett jr är deras egna lilla inspirationskälla? Eller så är det precis tvärtom, ett fylleskämt som spann iväg och råkade bli sanning. Att sedan bandnamnet redan klingade bekant hos folket gav dem bara ett rejält försprång bland media. Inte dumma de där Joshua Epstein och Daniel Zott?
Hur det än är, Läs: Jag satsar på det sistnämnda alternativet, så är Dale Earnhardt Jr. Jr väldigt udda på något vis och det gillar jag. Musiken är kanske inte personlig men tilltalar mig ändå på många plan. Jag hör influenser från bland annat hiphop, folk och electropop och det intresserar mig. Något inom mig triggas av deras sköna och ganska enkla ton. Japp, den passar ypperligt en söndag som denna. Du vet, musiken från gårdagen ekar ännu i ditt huvud och du orkar inte analysera och leka speciell - Det låter helt enkelt bara bra.
Denna duo kommer med all säkerhet, likt Miike Snow och MGMT, besöka våra radiokanaler framöver. Ja, jag misstänker att jag snart kommer hålla händerna för öronen när omgivningen börjar hajpa och ångra att jag någonstans bidrog till det. Men jag blir aldrig riktigt klok på musik, det kan hända oförklarliga ting när den och jag väl sätter igång.

Nothing But Your Love

Over and Out

10/07/2010

Jag vill ha något som gör någonting med mig. Skaka min jävla värld och bjud upp till dans.


Varför älskar jag musik, varför tröttnar jag aldrig?

Det finns platser jag vänder mig till för att finna inspiration. Jag lyssnar och lyssnar och för var gång jag trycker på play väntar jag spänt på något som ska göra någonting med mig, någonting som ska skaka om min värld. Du vet känslan, gitarrerna låter bra, pianoslingan är helrätt men så kommer rösten och den gör absolut ingenting med dig. Den får inte håren på dina armar att resa sig, inte dina öron att spetsa sig, ingenting, nada. Du suckar och tänker; "det som kunde blivit så bra...". Ja, det händer tyvärr mer ofta än sällan. Tur är då att det inte är fallet idag. Jag är pretty sure att jag funnit en platta som kommer göra mycket med mig. Den kommer följa mig till bussen, dansa med mig, trösta mig när jag är ledsen, peppa mig på gymmet och bara finnas där som något fint i mitt liv, en ny liten vän.
Kanske känner vi inte varandra ännu, sådant kan ta tid, men jag vet att de sträckt ut en hand och bjudit upp mig till dans - Vi är nog inte många på det där dansgolvet nu men jag är säker på att vi blir fler.

Just det, nu minns jag varför jag älskar musik så mycket. Jag minns varför jag aldrig tröttnar, varför jag aldrig slutar leta när jag tror att allt är gjort. And it's all beacuse of Typhoon.

Belly Of The Cavern (Live)

Over and Out

Ps. Jag älskar när ett band som knappt går att googla ändå finns på Spotify Ds.

10/06/2010

Du är inte störig, det är bara jag som är dryg.

Man påverkas lätt av saker omkring en, saker man ser och saker man hör.
Någon sa någon gång att de mött honom och att han var störig. Av oförklarlig anledning blev mitt jag en blodtörstig igel och jag sög i mig informationen som någonstans där blev min sanning. Ett, tu, tre trodde jag att jag tyckte han var störig. Jag gillar inte när det blir så men det händer ibland.
Denna förpestade igel höll sig fast vid mig och mitt jag och nu, såhär i efterhand, förstår jag att jag nog levde i förnekelse när han släppte första plattan. Jag visste ju redan, inget för mig, right? Men, som om han visste hur det var, valde han ta ett stadigt grepp om igeln, som växt och blivit stor vid det här laget, och ryckte den äntligen ur mig. Plopp! Befriad från mina fördomar, hörde jag då det.
Det var någon gång i början av september han spelade upp sin nya EP för mig. Jag skämdes, sa förlåt och sprang därifrån. Nu har jag spelat den varje dag, älskat den varje dag och viskat förlåt, för mig själv, varje dag.

Skit i att du var störig mot någon den där gången, skit i att du kvalat i Idol, skit i att du och alla andra är indianer nu och skit i att jag var dryg.

Simon Norrsveden - Quentin Tarantino

Over and Out

10/05/2010

Jag förstår ingenting men ändå allt. Tack, ni har det fortfarande i er!


Jag minns när jag råkade passera en spelning med dem på Malmöfestivalen för x antal år sedan. Det var en liten folksamling som stod framför scnen och som om jag stod vid ett magnetiskt fält drog de mig till sig. Musiken var oförglömlig. Galen, gullig och fullkomligt oförståelig men ändå bara så rätt. Jag stod gapandes med öppen mun och märkte hur mina converse började stampa runt i gyttjan. Sedan den dagen var jag hooked.
Nu har det gått fyra år sedan sist de släppte platta, varför vet jag inte men har hört ett rykte om att PSL kommer förtälja mig detta inom en snar framtid. Det ser jag fram emot och jag ser även fram emot att få veta något mer om dem än vad jag gör nu.
Jag är nyfiken, jag vill veta mer än att ni är från Stockholm Leo Drougge och August Hellsing- vem är ni? Längtar tills plattan kommer, den kanske också avslöjar något mer. En sak är säker, den har hittills avslöjat att ni still got it. Jag förstår fortfarande ingenting men ändå allt och jag älskar den känslan.

Lo-Fi-Fnk - Sleepless

Over and Out

LO-FI-FNK – "Sleepless" from LO-FI-FNK on Vimeo.