Hon är typen man lätt blir svartjsuk på. Man vill gärna hitta några fel men i brist på annat fantiserar man ihop någon lame historia om att hon är dryg och har finnar. Lika snabbt inser man sedan att det är man själv som är lame och ganska så patetisk. Hon har rösten jag aldrig fick, hon är sådär gullig att jag vill nypa henne i kinden, och okej, jag har mjuka kinder men de fyller ingen funktion, förutom att jag ser fucked up ut när jag böjer huvudet upp och ner. Dessutom vilar det en mystik kring henne som får alla killar att falla pladask. Jag får för mig att, bara hon ser åt deras håll, vinkar de adjö till allt annat, och att hon brädat många i sitt ynka 24-åriga liv. She's got that something, something you can't deny. Så sant som sagt, hon har något visst och jag kan inte sätta fingret på det.Och vad vore då en höst, eller ska jag säga vinter för er norr över, utan Lykke Li? Ja, antagligen inte komplett och tur är väl då att hon jobbat fram en grym singel och en tillika grym B-sida. Yes, kan ju säga som så att den inte fått mig att avguda henne mindre direkt och jag är kanske, men bara kanske, kär i texten. Härligt onormal och den rimmar dessutom perfekt till det lite psykedeliska soundet i låten.
Fan, typiskt de där Ystad-töserna, alltid lite vassare, alltid lite mer speciella. Ja, jag har kanske inte lika söta kinder som ni men, ha! jag har något ni motherfuckers aldrig kommer ha, jag har ett skift-färgat öga, eller nått... Det står 1-1! Eller?
Get some + B-sida Blue Paris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar