Jag är inte 11 år längre, jag hatar dig inte, låt oss försonas? Jag kanske älskar dig.

Det är sjukt vad accessioner kan göra med en, hur de fullkomligt kan skada en och i kväll blir detta ett verkligt problem för mig. Framför mig hör och ser jag en riktigt skön låt och inspelning men så är det hon. Hon man såg i Eva & Adam-filmen (nej, inte den vuxna, den för oss förlorade som föddes på sent 80-tal) hon som var den störiga plastsyrran som tog Evas leftovers i form av Adam. Japp, hon var som rollfigur skapad för att hatas och de gjorde vi. Sedan såg vi henne även i den tuggummi-popiga-sleesiga-tjejgruppen-Play och som kanske 11-åring hatade du att alla killar var kär i henne istället för dig, att hon hade allt du ville ha, trodde du. Ja, kontentan av detta blev kanske inte den bästa för oss små flickor och som om någon ristat in detta i vår själ så är det direkt dessa känslor jag återupplever när jag nu ser henne. Ha, ha, jag måste bara få skratta åt mig själv, detta är bara så tragiskt att det är komiskt. Men jag ger mig inte. No! Not today! Jag är inte 11 år längre, jag spelar upp låtarna om och om igen och jag kan bara inte förneka att jag lite smått älskar det nu. Trots att hon låter som en lite mer finputsad och nasal Lykke Li så gillar jag henne för den hon är. Den hon är nu, det hon gör nu.

...Ett, tu, tre, den gamla bilden av henne är som borta med vinden och framför mig ser jag nu något riktigt jävla bra. Förlåt mig Rosanna Munter för allt gammalt groll, låt oss försonas? Jag kanske älskar dig...

Waterfall (Official video)
Waterfall (Live at Teknologgatan)

Over and Out