7/28/2009

Fåglarna, fiskmåsarna vackra? Hjälp?!

Jag trycker på play och jag hör det direkt - jag hör Nordpolen. Det avtramp som görs i form av en remix Skriets Fåglarna är så avslöjande. Det är Nordpolen och jag gungar med, precis sådär behagligt men galet som bara han kan få mig att göra. Jag märker hur min blick automatiskt förs upp mot skyn och de där fiskmåsarna som skrikit sig hesa och lett mig till fullkomligt vansinne ser inte längre så tokiga ut, rätt vackra, om så för en stund. Jag stoppar undan luftgeväret nu. Tar aldrig fram det igen - åtminstone så länge de är tysta eller så länge Nordpolen och Skriet fortsätter spela sin musik för mig. Galen men trollbunden, hjälp någon?

Over and Out

Bättre sent än aldrig

... har jag hört människor säga och visst är jag beredd att hålla med sisådär 5 år senare. Till mig själv och till alla andra som väntat troget får vi en glimt av en trevlig framtid. I väntan på att hitta ett skivbolag lämnas detta till oss och kanske kommer skivan lägligt till en sådan där mörk och härlig höst som tinas upp av låtar som denna.

Så till mig, till dig och kanske framförallt till min syster som jag vet också längtat.

Peggy Lejonhjärta - Backstabber (gästad av Markus Krunegård & Therese Johansson)

Over and Out

TGIm back

Ska jag säga något eller ska jag knipa käft? Ska jag vara en av alla de där andra som ursäktar sig med jobb, semester, skrivkramp eller lågkonjunktur? eller ska jag bara erkänna att jag under senaste månaden gått och blivit så pass svennig, ett med mitt kneg, att jag inte orkat annat än hem, träna, äta, sova - föreställ dig sedan detta om och om igen så förstår du var jag befunnit mig, bortsett från jobb, semester, skrivkramp och lågkonjunktur. Sad but true.
Men så smyger sakta rösten fram, först viskande men nu skrikande och en dag är det som att den röst som en gång var just en röst förvandlats till flera och plötsligt bubblar dessa över och ett tu tre släpps jag fri och sitter nu här. Så lycklig, så nöjd och så fridfull. Kanske blir det en explosion av musik eller så krystar jag bara fram ett par men som inledning efter denna depp-period stoltserar självklart Mårten med kära vänner. Lycklig och inte helt överraskad njuter jag till Mammas gata och Svennebanan som älskade PSL levererar i form av en alldeles särskild videoinspelning. This is life. Jag rycker med axlarna, sjunger med lika falskt fast skönt som dem och fullkomligt blir ett med musiken. Ja, jag kan faktiskt till och med se mig själv någonstans där i bakgrunden med en tamburin, eller något. Kan inte du?

TGIm back

Promoe & Spiderdogs

Over and Out