Ska jag säga något eller ska jag knipa käft? Ska jag vara en av alla de där andra som ursäktar sig med jobb, semester, skrivkramp eller lågkonjunktur? eller ska jag bara erkänna att jag under senaste månaden gått och blivit så pass svennig, ett med mitt kneg, att jag inte orkat annat än hem, träna, äta, sova - föreställ dig sedan detta om och om igen så förstår du var jag befunnit mig, bortsett från jobb, semester, skrivkramp och lågkonjunktur. Sad but true.
Men så smyger sakta rösten fram, först viskande men nu skrikande och en dag är det som att den röst som en gång var just en röst förvandlats till flera och plötsligt bubblar dessa över och ett tu tre släpps jag fri och sitter nu här. Så lycklig, så nöjd och så fridfull. Kanske blir det en explosion av musik eller så krystar jag bara fram ett par men som inledning efter denna depp-period stoltserar självklart Mårten med kära vänner. Lycklig och inte helt överraskad njuter jag till Mammas gata och Svennebanan som älskade PSL levererar i form av en alldeles särskild videoinspelning. This is life. Jag rycker med axlarna, sjunger med lika falskt fast skönt som dem och fullkomligt blir ett med musiken. Ja, jag kan faktiskt till och med se mig själv någonstans där i bakgrunden med en tamburin, eller något. Kan inte du?
TGIm back
Promoe & Spiderdogs
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar