Man kan lätt tro att denna konstellation är helt ny, men icke. Faktum är att dessa tre grabbar går way back, yes, vi snackar redan från lågstadiet. Så, föreställ er hur gulligt det här har varit en gång i tiden. Små, taninga pojkar med gitarrer, mikrofoner och popdrömmar. Well, självaste bandet, Junip har, i och för sig, funnits i tolv år men de har inte varit aktiva hela tiden. Det gick i perioder och när en av dem hade en framgångsrik solokarriär pluggade till exempel en annan på konstskola i Finland. Men nu släpper de sitt första debutalbum, Fields, och jag är mycket intresserad. Som vanligt är det inte förstasingeln som lockar mig utan jag hittar alltid mina egna favoritspår. Det jag hör gillar jag. Det är enkla, nästintill monotona toner men det gör inget för hans röst gör lyssnaren så bekväm i just det. Det är så vi känner igen honom. Dock gillar jag det faktum att det, trots allt, hörs tydligt att han backas upp av något annat än vad våra öron är vana vid. Jag tycker de tillsammans gör det tydligt att det inte bara är han nu utan att de är tre. Här hör vi ett par välkomna trummor, hårdare bas och några knasigt sköna electroljud. I skrivande stund har jag lurar men kan bara föreställa mig hur skönt basen hade upprört mina grannar. Men så hör de sången, den lite gulliga och lugna och kan bara inte banka i väggen. Perfekt.
Sweet & Bitter
Ps. Den omnämnda "han" är José Gonzalez Ds.
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar