10/31/2010

Djävulen bjuder upp till dans. Jag tvekar, han rycker tag i mig och plötsligt står jag där på dansgolvet. Igen...

Programmet och konceptet i sig behöver väl ingen vidare beskrivning denna veckan. Däremot är det ganska tydligt att Petters framträdanden kommer att bli ett återkommande inslag så länge Så mycket bättre sänds. Vid detta lag förstår vi alla att Petters framträdanden är en klass för sig och att alla vid det där middagsbordet häpnar och inser hur han fullkomligt bräcker dem. En samlingsskiva är ett MÅSTE!

Låten är i sig, som de själva beskriver det, väldigt aktuell och i själva verket kanske mer aktuell nu än någonsin. Jag känner själv hur den träffar rätt och att något måste vara jävligt fel när en helg som denna känns meningslös och tråkig av det enkla faktum att jag inte hade medel att konsumera. Att sedan denna låt och tolkning kan tyckas vara en direkt motsägelse till Det går bra nu betyder föga mycket i skrivande stund. Det ena rimmar väl med det andra på något underligt sätt- Vi kanske hatar det sätt samhället vill stöpa oss men någonstans kommer vi inte ifrån det. Eller ska jag säga somliga av oss? För tur är väl det att det finns personer som Di Leva, en fullkomligt underlig men fucking fantastisk människa. Yes, jag önskade innerligt att jag hade någon som honom i min umgängeskrets. Någon som fick mina cyniska ögon att se annorlunda, någon som påminde mig om allt fint runt omkring mig. Från gräset här på marken till regnet som rinner på min kind.

Over and Out.

Inga kommentarer: