Hela ens liv har ett visst utropstecken hängt ihop med honom. Jag menar vi talar trots allt om han som ordagrant går under begreppet; Mannen, myten, legenden. Och just det mellersta är nästan jobbigt symboliskt för honom. Alla har en åsikt, någon hatar, någon älskar men när allt kommer omkring - Kände du honom? Nej, inte jag heller.Sedan vet jag inte vad det är men på något vis har jag alltid haft en känsla av att jag just känner honom. Kanske är det för att han påminner om min far, precis på samma sätt som Ronja Rövardotters far gör? Kanske för att jag bara vill krama honom eller kanske är det av någon annan outgrundlig anledning?
Varför det känns sådär, i hjärtat mitt, när jag ser honom kommer jag nog aldrig riktigt förstå eller kunna lista ut. Aldrig kommer jag kunna fråga, jag kan bara försöka förstå. Och den 12 november, sisådär exakt 23 år efter hans död, ska jag ge det ett ärligt försök när jag sätter mig i biosalongen och ser filmen om hans liv. Det kan gå hur som helst det här men det går nog bra.
Förresten, någon gång kanske jag får rätsida på allt det här och bjuder över honom på en varm kopp choklad som spetsas med några droppar strårom, ju djupare in på livet vi kommer. Där sitter vi kanske då och skrattar över hur allting blev till slut, i himlen alltså...
Cornelis Vreeswijk - Visa till dig
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar