4/21/2011

Konsert: Damien Jurado, Debaser Malmö

Ni som läser min blogg vet sedan tidigare att jag håller av Damien Jurado. Igår avslutade han sin långa turné med en intim spelning på Debaser i Malmö. I finfint sällskap var jag självklart där och vi lyckades inte bara fånga en egen version av Cloudy Shoes och vackra bilder utan också en oförglömlig upplevelse.

På en avskalad scen väntade en ensam stol och in klev en man som utan vidare introduktion drog sina fingrar över strängarna. Hans vänstra hand pryddes av 3 stora ringar som tidvis glittrade till i strålkastarna. I hårt åtknutna converse stampade han takten så att Pepsin vid hans sida vinglade till. Jag stod långt fram och kunde nästan känna hans saliv som sprutade ut i vackra kristaller varje gång hans musik krävde kraft. Låt efter låt överlappade sedan varandra, och i min ensamhet hann jag tänka att det var såhär det skulle bli. Inget konstigt, han är bara blyg. Men i takt med att publiken fylldes på, desto mer steg stämningen i lokalen och desto mer avslappnad tycktes han bli. Helt utan förvarning var det sedan denna, tillsynes blyga, man som bjöd på mellansnack med en högst delaktig publik.
Jag stod förtrollad under de låtar när han av inomboende kraft och vrede hytte med nävarna upp mot skyn. Men mitt favoritögonblick måste ändå varit när han reste sig upp ifrån mikrofonen och hela rummet fylldes av hans röst. Magiskt.
Med historier om människoöden, brustna hjärtan och avundsjuka lämnade han sedan ingen oberörd och jag är säker på att vi alla som var där igår aldrig kommer glömma hans anekdoter. Men framförallt lär vi inte glömma hans oklanderliga stämma som i all sin enkelhet drog med sig håren på mina armar i varje ton. Nog har vi alla varit på bra spelningar någon gång men härmed vill jag lova att du som människa inte är riktigt komplett förrän du upplevt Damien Jurado live.


1 kommentar:

SF sa...

Ja han var fantastisk! En enastående röst och felfritt gitarrspel. Inte många topplist artister som presterar med auto tune vad Damien gör utan mic.

Själv fann jag honom genom en samlingsplatta från Fossil Jeans 2001, med låter "Paper Wings" (vilken faktiskt är up-beat skrålrock). Den ledde mig vidare till Abilene, och sedan dess har min "man crush" varit total.