Bravestation - ett band, två litterära verk och jag.

Igår njöt jag till fullo när jag cyklade genom Malmö. Det var påskafton, gatorna var tomma och jag gled fram på min cykel med vinden i håret. I lurarna hade jag Bravestation och helgens alla intryck summerades till låten Colour Us With Youth. Jag påminner ofta mig själv om just det där – försöker tänka mindre och leva mer. Jag antar att det har med åldern att göra, någon form av livskris när tankar som man aldrig någonsin haft förut plötsligt blir vardag.
Vad de fyra killarna från Toronto hade för tanke bakom låten när de skrev den vet jag inte, men det är också just det som är charmen med deras musik. De lämnar alltid ett stort utrymme till lyssnaren att själv forma låten med sin historia.
Musikaliskt är det en blandning utav Talking Heads och The Killers men med en bandmedlem som har en jazz/fusion-bakgrund hör man här och där inslag som fångar ens intresse lite extra mycket. Udda synthslag och härliga körstämmor träder fram och skapar en indie-rock i en annorlunda konstellation av det du hört förut och det som är nyskapande.
Med en EP och en lagom dos hyllningar på nacken släppte de nyligen en video till låten White Wolves - En riktigt bra låt med en tillika bra video. Och i sann Bravestation-anda låter de dig som lyssnare tolka både text och filmning.

Nu blir jag onekligen sugen på att läsa Aldous Huxley's novell Brave New World och Robert J. Hastings essä The Station – de två litterära verk som ligger till grund för deras bandnamn. Något säger mig att dessa verk hade sagt mer om dem som band än vad någon intervju någonsin kan..?