I min värld är en gitarr ett instrument som hålls framför magen med strängarna utåt. Att lägga den i knäet och både hantera strängarna och även trumma på den är därför omöjligt - Och kanske hade jag inte trott på det förrän jag såg det. Till min förtjusning och till min motoriks fasan visade Ben Howard att detta sannerligen är möjligt. Och även fast att hakan landade på marken försökte jag att ta mig i kragen och leka svårfångad. För sanningen och säga är att musik handlar för mig om så mycket mer än bara musiken i sig. Visst, då och då skiter man i allt och är totalt hängiven men allt som oftast vill du se djupare in under den – du vill artisten inpå bara skinnet. I detta skede är det lätt vara fördomsfullt granskande. Med bredbenta ben och armarna i kors tittar jag på honom med en skeptisk blick, upp och ner, ner och upp – ska han hålla måttet? Yeah, yeah han ser gullig ut och hans passion för att surfa är inbjudande men har denna Devon-födda kille något mer? Och så, ju mer jag tycks få redo på om honom, desto mer tycks vi connecta. Faktum är att det känns som att han sitter här bredvid mig när jag får reda på att hans nya EP, Old Pine, i mångt och mycket skapats av tankarna jag var inne på i föregående inlägg. Minnen, dina ungdomsår, att växa upp och se hur människor omkring dig förändras. Kanske har det och göra med att det endast skiljer 1 år mellan mig och denna talang, kanske är det så det ska vara då? Hur det än må vara är det för mig omöjligt att spela svårfångad när faktum är att jag faller pladask för honom. Jag faller för hans röst och musik som är en fin blandning utav José Gonzalez, Damien Rice och Ray Lamontagne. Jag faller för hans gitarrspel och jag faller för den person han verkar vara.Så, för dig som anser dig vara en bra gitarrist så har jag bara följande att säga; You might think twice after you've watched Ben in action...Nedan These Waters Live och nya videon till Old Pine.
Ps. Glöm inte att lyssna in tidigare material. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar