Fuck you right back Oskar?

I ivvrig väntan på Satan i gatan har många skrikit sig hesa till den tvetydiga Jag kommer. (Läs: Ja, jag hörde dig kära granne) Själv har jag valt att lägga dövörat till för att undvika hypen i den mån jag kan. Nu dimper äntligen resterande material ner och jag sätter min högra arm på att sommarens officiella platta således är här.

Medan gemene man drömmer sig bort till blöta sommarnätter, lösa förbindelser och krossade hjärtan kan jag inte låta bli att fokusera på hur mycket plattan ekar Maggios förhållande med Linnros. Efter hans succéplatta och en skildring av deras uppbrott luktar det således lite Fuck it vs. Fuck you right back – fast med mindre självklara texter. På mitt favoritspår, Inga kläder, är dock liknelserna för många att mitt huvud ska kunna förneka det. Och oavsett om detta bara är min fantasi som spelar mig ett spratt gillar jag känslan av att förställa mig vad hon sjunger om.
Jag jämför givetvis även Christian Walz produktion med Linnros, och även om deras sound bitvis är snarlikt varandras kan jag ändå urskilja deras olikheter. Hade dock hoppats på en större överraskning, att olikheterna skulle varit fler än likheterna.
Men när allt kommer omkring är det trots allt Veronica Maggio vi talar om - en av Sveriges i särklass skönaste röster och tillika fagra kvinnor. Och även om jag vet att dövörat inte kommer vara långt borta i takt med att kreti och pleti våldtar plattan, så kommer ändå hon och hennes röst alltid att göra något speciellt med mig. Faktum är att jag redan nu känner hur hon och Satan i Gatan griper tag om mitt hjärta. Kan känna hur de kommer hänga sig kvar ett tag och hur de sedan kommer att ta en bit med sig när de går. Typiskt Maggio...


Teaser