Trots att solen skiner och man hör glada människor överallt sitter jag nog mest och är lite bitter. Bitter över att jag inte kan dra på Knarrholmens festival men så-in-i-jäklandes-bitter över att jag således missar när Benjamin Folke Thomas återvänder till sin barndomsö och förgyller Sverige med sitt celebra besök. Det här är killen som startade sin musikaliska bana i ett grungeband i Göteborg men vars liv förändrades drastiskt då han hörde Kurt Cubains akustiska version av Leadbellys In the Pines. Ut åkte grungen och in kom country/folkrock-musiken och dess fantastiska gitarrplock som BFT numer är en fena på. Underligt nog har man inte hört alltför mycket om honom här i Sverige men i London, där han idag är bosatt, har hans Bob Dylan-influerade musik gjort sig ett större namn.
Att falla för det han sysslar med är i min mening lika solklart som att 1+1=2. För säg mig, visst kan man inte missa att bli berörd av hans gitarrspel och visst kan man inte undvika hans riviga röst som sjunger sig rakt in i hjärtat? Att han dessutom matchar detta med skogshuggarskjortor och vildvuxna, blonda lockar gör det kanske oemotståndligt.
Så snälla, alla ni som kan, ta er till Knarrholmens festival 20-21 maj. Inte bara för att festivalen är belägen i Göteborgs skärgård och verkar hur underbar och mysig som helst utan kanske mest för att ni inte bör missa Benjamin Folke Thomas nu när tillfället ges. Dessutom bjuder festivalen på en rad andra intressanta spelningar som man gärna hade velat uppleva innan man en dag kilar vidare. Och om du nu sticker dit så lova att ha mig i åtanke, lova att njuta lite i mitt ställe! Tills dess ska jag fortsätta njuta av det jag kan, exempelvis Dreams of High Quality nedan och besluta mig för om jag ska fortsätta vara bitter eller faktiskt ta mig i kragen och planera in ett besök på hans nya hemmaplan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar