Fuck cred och trend.

Alla som känner mig vet nog att jag drar mig från klubbar med house/dance/electro. Missförstå mig inte, det är inte genren i sig, snarare det faktum att folk känner sig så sjukt crediga i samband med den. Detta påverkar självklart mitt vardagliga liv som sällan gör sällskap av musik i stil med den. Det är högst personligt men, när allt kommer omkring, handlar det om associationer och enkelt sagt vill jag inte associeras med det jag associerar den musikgenren till.
Men då och då dimper det ner låtar som förgyller mitt liv, låtar som påminner mig om att skita i associationen. Från första stund, från första boom, boom, boom kan de lura med mig på äventyr och att huvudet börjar hoppa, ja, det är faktiskt obligatoriskt. Totally Enormous Extinct Dinosaurs stämmer delvis in på den beskrivningen. Delvis för att hans musik är någonstans i gränslandet till det jag inte tål men mest för att han får Hot Chip-fantasten i mig att njuta. Jag njuter till det härligt taktfasta, det charmigt monotona och till de sköna chillwave-vibrationerna som Garden ger mig. Att Totally Enormous Extinct Dinosaurs dessutom är en enmansakt och att Orlando Higginbottom, som han egentligen heter, har en skönt avslappnad inställning till livet gör det ännu mer gött. Som son till en professor i musik hade man lätt kunnat tro att han var sjukt pretentiös och tog sig själv på stort allvar. Men när man får veta att han lämnade klubbarna som DJ för att det i slutändan endast handlade om cred och trend börjar jag ju plötsligt relatera. Och med sina spektakulära shower, iklädd dinosauriedräkt såklart, börjar sakta men säkert mina associationer att förändras och snart kanske jag till och med kan få älska den där genren, så som jag gjort en gång förut.