Kanske är jag inte riktigt bekväm med det faktum att hans röst hörs mer frekvent i radio. Kanske känns det olustigt att han ska gå från det här han så länge varit till det där. Kanske är jag inte redo för hysterin, kanske kommer jag inte klara av när kreti och pleti stolt kommer rekommendera honom. Och kanske är jag dum när jag säger det för han förtjänar ju det? Och visst är det oundvikligt, och i själva verket sjukt att det dröjt så länge? Kanske kommer jag göra det för hans skull, kanske kan jag kompromissa lite. Jag kan låtsas att jag inte hör när svågern tipsar och jag kan låtsas att jag inte ser när alla house-brats-kidsen fistpumpar på nattklubben. Kanske hatar du mig nu, tills det att du inser att jag talar om precis den där känslan du så väl känner igen? Kanske är det just så han beskriver det själv Musiken är min baby och du får inte hålla den. Somliga låtar vill man inte att andra ska höra, somliga texter vill man inte att någon annan ska förstå. Men så får man påminna sig själv, fuck det, en grym platta förtjänar ett erkännande. Och grym platta är nog bara förnamnet. I gränslandet mellan spoken word och rap är han så långt ifrån förutsägbarheten man kan och lyckas ta mig på en resa jag aldrig varit på förr. Som ingen annan gör, eller antagligen kan eller kommer att kunna, prat-rap-sjunger han sig igenom mitt hjärta i Till minne av. Ps. Drömmare. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar