En anekdot om en idiot.

En idiot frågade en gång var alla andra artister höll hus, efter att ha sett Robyn på Musikhjälpen. Vad denne person heter kan vi låta vara osagt. Det hade uppenbarligen blivit pinsamt för honom och han hade antagligen haft svårt att hålla huvudet högt. Att han sedan tydligen är en discjockey (Ja, läs inte DJ, utan discjockey) från Svedala kan ha med saken att göra. Och att han, är en av alla dem som på allvar tror att det man hör på radion är allt, förtäljer mer om my point än vad jag själv kan komma fram till.
Jag ställer mig frågande till hur denne man ens hade mage eller kände att han hade belägg för att uttala sig så? Uppenbarligen är både hans ögon och öron ur funktion.
- Så, då var det sagt.

Är det bara jag som lider av någon form av post-Musikhjälpen-syndrom? Livet känns lite tomt och gemenskapen förlorar sin glans för var dag som går. Inte nog med att programmet i sig är underbart utan det enar oss människor att finnas till som medmänniskor för varandra. Vi får på ett betydelsefullt sätt vara med och påverka och förändra. Jag gillar den värme man känner i vår, annars så, kalla värld. Åh, jag längtar redan SÅ till nästa år och hoppas att Malmö kan få äga ännu en gång. Att vi får visa att vi har mer än en laserman och Sverigedemokrater i vår stad.

Ibland passar inget annat ord än mästerligt för att beskriva saker som tar andan ur mig. Jag sitter med gapandes och drypande käft när jag ser denna grymma midnight-freestyle-session som några av de tyngsta grabbarna i Sverige drar ihop. Det är precis sådant här som är så fett med Musikhjälpen. Där sitter jag hemma, i min trötta soffa, men känslan som infinner sig hos mig är närvaro. Jag är där de är och känner mig inte som ett freaky fan utan bara delaktig i något grymt.

Så, för att knyta ihop säcken - Discjockyn från Svedala, skäms, skäms, skäms!

Movits!, Frej Larsson, Dida & Timbuktu - Freestyle jam @ Musikhjälpen 2010