Det är något visst med de artister som inte profilerat sig som sjungande artister men som ändå gör det. Det jag menar är att lika underbart det kan vara att lyssna till skönsång kan det vara att lyssna till det som förr ansågs vara tabu. Det är något så väldigt befriande att lyssna till dem som inte följer konstens alla regler, de som bara gör det. Att det i detta sammanhang dessutom involverar reggaetoner och körstämmor gör det hela lite skönare och ännu mer befriande. Jag tycks skita i alla de politiska budskap som ligger inbäddade i texten och låter enbart mina öron få njuta lite. Sedan kan jag ju inte neka till att jag tillåter mig själv att förbise det politiska faktumet och relaterar till något som berör mig. Och, på så vis, blir jag ett med texten, på mitt egna sätt. Kanske kommer du aldrig förstå varför, eller så tror du dig göra det. Och tills de att du aldrig vågar fråga får det förbli min ensak.Kanske sitter det i skägget? Andra har lyckomynt, lyckotrosor och Gud vet vad men han har skägget. For better or for worse är de ett radarpar? Nej, helt ärligt, med eller utan skägg, Mårten är en klass för sig och kanske ensam om att som hiphop/reggae-artist pull of att se grym ut i ett par gummistövlar?
Never follow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar