Tidsmaskiner finns faktiskt.

Det är den där tiden om året som man ska förlika sig med det faktum att år 2010 går mot sitt slut. Det känns underligt på något vis, ett år har snart passerat och man reminzar per automatik tillbaka till det som varit. När då jag ska sätta det i ord blir det inget bra. Jag är kanske lite smått dement vid närmare eftertanke, ja, det är antingen det eller att jag helt enkelt sollar väldigt mycket. Jag minns frekvenser av mitt liv, de allra viktigaste frekvenserna, det som hade någon betydelse. Men så finns det stunder då det händer något magiskt. Du känner en doft eller hör en ton och vips dras du tillbaka i tiden. Det är det närmaste man kan komma en tidsmaskin och inga pengar i världen kan köpa det till dig, du gör det helt själv. I de stunderna minns jag allt kristallklart. Platsen, vädret och känslan. Ibland gör det emellertid ont och ibland skrattar jag lite smått för mig själv.

Det är nu jag inte kan förstå att det gått ett år, att Nu är jag ett as snart levt i ett år. Det är mycket som hänt, mycket jag åstadkommit och någonstans har den följt mig på vägen. Ja, det är lite utav ett måste att åtminstone en gång om dagen höra Studie i rött. En låt med sköna 80-talsvibbar (Läs: Jag gör two-step och slänger med armarna) hopplös kärlek och kanske framförallt det där måstet att sjunga med, vilket i sig är rätt befriande ibland.
Somliga skivor tackar för sig på tolvslaget medan andra inte kan rå för att stanna kvar, som en plikt, ett måste. Ja, kanske är jag redo att gå vidare med mitt liv, ett nytt år men inte utan Johan Borgert & Holy Madre. Det är ett nyårslöfte.


Ps.Stort tack till Stockholmboatsessions för deras avskalade men ack så fina version. Ds.