De är gulliga, ja det är precis vad de är. De vågar ta steget att berätta känslorna på det där sätt vi alla faktiskt kan, inga krusiduller, inga särskilda metaforer, bara straight up känslor. Ganska befriande ibland. För ibland vill man inte behöva tänka själv, ibland vill man bara att någon annan ska berätta om allt det där som far runt inom en. När jag känner mig lycklig och onårbar, när jag känner mig låg, när min blick stirrar tomt ner i marken eller drömmande ut genom fönstret. Då man känner sig riktigt rutten eller är riktigt kär, när dina egna ord inte räcker till. Det är då man tror att ingen annan förstår och det är då man önskade att någon fångade en med de där orden man behövde höra. Verkligheten ser inte alltid ut så och detta kan vara en av orsakerna till att the man upstairs kom på det fina vid namn musik. Så, kan du relatera till känslan som beskrivs ovan eller bara känner för att vrida om hjärtat lite? Då är detta något för dig.
Och du...Hon, Matilda, är som en operfekt Melissa Horn, and how I just adore operfekta ting. Det faktum att hennes ton ibland svajjar och att hans fingrar, Nils alltså, hoppar lite fel på pianot ibland gör det hela bara mer genuint och älskvärt. Visst luktar det bröllopssång här?
Steget - Jag skulle dö för dig
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar