Efter de tabbar han gjort, kan man tycka vad man vill om Kanye, men att göra musik i en annan liga, det kan han. Det sägs att han ville sampla några av Vernons låtar och att det hela sedan slutade med att han bjöd med självaste Vernon till en två veckors semester på Hawaii. Att denna resa skulle sluta i en rad häftiga toner och kollaborationer kunde väl vem som helst förutspå? Men vem hade väntat sig det här?
Det är som att man får det bästa av två världar. Man trycker nervöst på play-knappen och nästan förväntar sig magplask. Hur kan några som är så olika bli så bra tillsammans?
Fast att jag gärna hade kopplat bort den där jävla auto-tunen i inledningen så växer den på mig. Och fast att jag först blev chockad och nästan äcklad när jag hörde hur det styrde mot uptempo så börjar jag nog älska det nu. Som sagt, det bästa av två världar. Det ekar i mitt huvud, opposites attract. Det ligger visst något i det där. Saker vi inte alltid kan förstå har ändå en så logisk förklaring. (Det blir svårt för Simon i filmen I rymden finns inga känslor...) Bon Iver's underbara, faktiskt oförklarliga röst och Kanye's sjuka beats och slingor tar varandra i hand och går sakta men med stabila steg ner mot altaret.
Lost in the world
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar