Detta är fakta: De är sex gruppmedlemmar och de skapar musik för att lämna det förgångna, skapa något nytt och gå vidare i hopp om att deras musik ska ge dem ett bättre liv. De har influenser från The Beatles och Crosby Stills Nash Young och de är osignade.
Detta vet jag: Jag älskar det sätt de så mästerligt behärskar sina instrument, hur de så samstämt leker med sina röster och framförallt så älskar jag sångarens ljuvliga röst. Hur vissa av hans toner skär i mitt hjärta och hur körsångaren sedan ser till att ta ett stadigt grepp om det så jag vet att jag lever.
The Head and the Heart - Sounds Like Hallelujah. Ja, deras bandnamn i kombination med låttitel säger precis det jag vill få sagt. Jag längtar tills utbudet blir mer, tills de blir signade och kan förgylla min vardag med något annat än myspace eller halvkassa YT-klipp.
Och så var det där med namnet... Ja, det går inte att förneka, det är något man gillar bara man ser det framför sig och bara det gör, i sig, att man vill gilla dem som band. Är det då därför jag nu sitter här och lovordar dem i kväll? Kanske, men mest troligt inte. Det tog kanske en stund men jag förstår allt nu, deras namn, dess betydelse. Deras musik gör det så tydligt, budskapet går igenom och jag förstår att de har både hjärta och hjärna i det dem gör. De vill inte bara göra fin musik utan också påverka - och de gör dem, i alla fall när det gäller mig. För det är inte utan att jag nu, när jag snart ska bädda ner mig, som jag kommer bejaka det jag gör - Vad jag gör.
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar