Hörde henne för några månader sedan nu och så på något underligt vis glömde jag bort henne. Nu gör hon sig påmind igen och jag undrar hur det var möjligt att jag glömde henne? Vägrar se det som ett tecken utan skyller helt sonika på mitt ibland så förvirrade huvud.
Det ska nämnas att kvinnor gjort ett alltför sällsynt inträde i mitt liv. Varje röst har låtit som den andra och någonstans i det hela slutade till och med varje röst att beröra - och berör det inte, då finns det heller inte. Så, på tal om att beröra, här kommer hon med sin vackra pianopop och sin raspiga röst som i sig är det enda i hela världen som hade fått mig att ens överväga att börja röka och hon berör mig enda ut i fingerspetsarna. Nu hade jag också kunnat skriva en låt. Jag hade dammat av pianot, slagit upp ett glas Jack, tänt cigaretten och satt mig i ett mörkt rum med bara några levande ljus. Ja, drömma kan jag, men i ärlighetens namn har jag svårt att se att denna galet söta tjej, som bara råkat fått Tom Waits röst, sitta i ett liknande rum. Hon behöver inte det, det är ju bara hon, på ett så ljuvligt och okonstlat sätt.
Gud som haver barnen kär, ge mig också den där rösten Hajen och Tom Waits har. Amen
Svensken
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar