Till att börja med gillar jag honom väldigt mycket. Kan inte peka på vad det är men det intryck han gjort på mig har han gjort bra. Och inte har det blivit sämre nu, en syskonskiva släpps och jag är begeistrad. Eftersom jag hört mer från Prinsen av Peking sedan tidigare får jag erkänna att det andra syskonet är favoriten. Bara titeln gör något med mig, Lev som en hund, dö som en gris. För säg mig, exakt vad triggar inte en att kika vidare med den titeln? När du sedan kikar vidare lockar det ena spårnamnet efter det andra eller blir inte du liksom jag sugen på att lyssna på Ge mig ingen vit skit ge mig afrobeat?
Ja, jag är med andra ord mycket glad över att jag fått tillgång till dessa plattor. Jag är imponerad och de lyckas stimulera varje liten del av mig. Det är minst sagt mycket kreativa plattor med det ena överraskande inslaget efter det andra. Från verkliga anekdoter, kärlekssånger till uptempo och dans. Och sist men inte minst, jag bara älskar när han pratsjunger. Det har nog gått och blivit hans signum and I hope it's here to stay.
Markus Krunegård - Barn från röda stan
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar