Att sakna olycklig kärlek

Efter att jag igår trodde jag blivit blind men tydligen hade ett migränanfall så tvingades jag hänga i soffan som ett kolli hela eftermiddagen och kvällen. Med detta vill jag säga att jag på grund av händelsen faktiskt missade två skivsläpp. Nog om det, idag är igår i egentlig betydelse och idag är nu för mig.

Med ett överraskat steg blev hon en del av mitt liv en kväll i november när Peter Lemarc valt henne som förband. Tidigare har hon figurerat här och nu var det dags igen. Hon är tillbaka med sin sköra och unika röst ackompanjerad till tonerna som än idag tar ett stadigt grepp om mitt hjärta och klämmer till.
Och nog bjuder hon ännu en gång på ett par kärlekshistorier den där Melissa. Kan inte låta bli att undra om hon hämtat dem från verkliga livet. Om så är fallet har hon haft någon/några som krossat hennes hjärta eller så är hon en manslukerska som hunnit med mycket för sina blott 22 år fyllda.

Hur kan någon få en att sakna olycklig kärlek? Kan tyckas underligt? Nej, för visst känns det aldrig så som det bara gör när du är olyckligt kär. Visst ser världen lite annorlunda ut och visst blir man helt galet kreativ då? Kontentan är i alla fall att jag tror att det kan vara skönt att ha någon som Melissa- Man behöver vara sentimental och man behöver minnas. Men efter skivans slut öppnar jag ögonen igen och ser min kärlek och inser att jag kan ha Melissa när jag måste vara sentimental och kreativ men att jag i övrigt gärna är lyckligt förälskad och att jag är rätt så jäkla glad att jag inte har ett krossat hjärta som hon har.

Melissa Horn - Lät du henne komma närmre

Over and Out