8/11/2011

We’re just some kids doing what we want to do.

Kanske kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är men något händer här inuti när jag möter nya, unga talanger. Förmodligen har det och göra med att jag på något vis då kan erinra den där orädda-och-jag-ska-erövra-världen-känslan som man är välsignad med innan man blir äldre och börjar tänka för mycket på konsekvenserna av sitt handlande. Det syns i deras ögon, på sättet de rör sig och i många fall vittnar också själva musiken om det. Det finns de som är skoningslösa och kanske hade mått bra av en dos ödmjukhet men sedan finns det ju också de som bara sopar mattan med oss, de som har en talang som heter duga - de som får varje etablerad och erkänd artist att darra. Nog för att jag själv inte är någon musiker men nog ser jag bilden, skräcken från de äldre när Kids These Days äntrar scenen.
In kommer åttamanna-bandet bestående av Nico Segal på trumpet, J.P. Floyd på trombon, Rajiv Halim på saxofon (ping! Mamma), Lane Beckstrom på bas, Greg Landfair Jr. på trummor, Macie Stewart, sång och keyboard, Liam Cunningham sång och gitarr och sist men inte minst, min egna highlight, Vic Mensa, gruppens MC. Puh! många, I know, men vilken jäkla skön konstellation sedan. Med individuella personligheter, instrument och förmågor som hemlig ingrediens kokar dessa, knappt nybakade high-school elever, ihop en härlig och högst unik blandning av blues, jazz, funk, rock och hip hop. En musikstil som, inte helt otippat, imponerat på många och som numer gjort sig känd utanför Chicagos gränser. Faktum är att det sägs vara en ren njutning att få uppleva dem live och med den samling instrument, genrar och av deras inspelade material att döma, har jag inte svårt att förstå varför.
Kärringarna och gubbarna i oss hade kanske, av ren avundsjuka och egna komplex, velat påstå att musiken skulle behövt lite finslip och övning men vi vet ju alla att det hade varit en lögn. För Kids These Days osar kvalité och musikalisk mognad samtidigt som de håller ett fast grepp om den ungdomliga känsla och lekfullhet som symboliserar musiken.

Är du en kärring, en gubbe eller som jag? Lyssna på Darling från deras EP Hard Times och nya låten Clear Eyes så får vi väl se...






1 kommentar:

Martin sa...

Nice one. Thx!