And since there is nothing left to tear, I let these racks of feelings fall down.

Ibland funderar jag på om jag tänker mer än andra människor - Om mina funderingar, iakttagelser av människors beteenden och saker som sägs analyseras extra noga i mitt lilla huvud? För visst kan jag medge att jag lätt gräver ner mig i tankar, visst medger jag att det stundom svämmar över här inuti. I helgen funderade jag mycket kring människor i sig. Om hur jag försöker se mig själv utifrån, hur jag ska undvika att bli på det sätt som jag hatar att många i min omgivning är. Jag funderade även mycket kring hur människors åsikter påverkar en och hur lustigt det är att man alltid tycks glömma det positiva kommentarerna men att de negativa etsar sig fast. När sådana tankar sätter igång startar en kamp, ett krig i huvudet där varje liten del av din kropp vill få dig att förstå att det positiva ska ta hem segern men där det negativa ändå gör det så förbaskat svårt.
Lite så var det för mig igår. Alla dessa tankar berövade mig på så mycket energi fram tills det att jag snubblade över Ben Hoguns senaste singel Trick Of The Mind. Och även fast att jag är säker på att bandet och jag har helt olika referensramar så var det ändå något visst som hände när jag hörde den. Tonerna, texten och kanske framförallt videon uttryckte det som fanns inuti mig och plötsligt insåg jag att den blev min räddning. Det må varit en lång och envis strid men när låten nådde mina högtalare befriades jag från alla Vem? Vad? Varför? och När? I sin enkla men kraftfulla gestaltning föll varje bit på plats och sångaren Oskar Blondells Moneybrother-lika stampande i golvet och krampaktiga grepp om huvudet kändes ända in i hjärtat. Med sina tydliga influenser från brittisk 80-talsmusik charmar sedan Ben Hogun med såväl sin rockmusik som med sångarens lika tidstypiska stämma.
Bandet bildades ur ett kollektiv i Norrtälje för några år sedan och det säregna namnet, som annars doftar enmansakt, föddes under en sen natt på en efterfest. Slumpmässigt valde de en bok i bokhyllan och bestämde att bokens titel också skulle bli bandets titel. Sagt och gjort! Ut kom Ben Hogun och i vintras släppte de en EP där framförallt låten Dirt står som favorit i min bok. Men detta är herrar som onekligen arbetar snabbt och med tanke på ovannämnda recension känner jag mig lite smått ivrig inför den stundande plattan.