Memories, heavy luggage.

De som känner till Pela ställer nog sig frågan vad som egentligen hände med dem, varför de gick från fyra till två bandmedlemmar? Lättast är väl att skylla på någon banal bief, när det i själva verket tyckts handla om minnen och erfarenheter.
Kanske är det oundvikligt att ens minnen, ens erfarenheter och att tiden förändrar en - Att det får en att gå skilda vägar, att man till slut prioriterar och tänker olika. Hur det än må vara i fallet Pela är jag övertygad om att Sanderson och, i särklass, sångaren Billy McCharty behövde det. För nog är det så att minnen ibland måste lyftas fram för att befria dig?

Med en trasig barndom kantad av en missbrukande, psykiskt sjuk mamma, fosterhem och kampen att rädda sin bror, Jim, har Billy nog stött på fler hinder än många andra. Detta liv kom sedermera att översättas till låtar - låtar till skivan Rise Ye Sunken Ships som Pela skulle stått bakom. Men efter år av försök och ett dödsfall (Läs: Jim hängde sig i fängelset) splittrades gruppen och föddes gjorde We Are Augustines som nu gjort ett nytt försök med plattan.
Själv är jag totalt fängslad av deras berättelse och musik. Jag lyssnar på flera låtar som är dedikerad hans bror och förstår att det måste gjort ont men uppskattar hur Billy inte räds att dela med sig av sin historia. Hans oklanderliga kontroll över sin röst gör även att denna Brad-Pitt-liknande karl med skönt avslappnad klädstil sjunger sig rakt in i mitt hjärta - Och i ärlighetens namn är väl inte något annat möjligt?

Nu har de nyligen släppt sin först video till låten The Chapel Song men själv lyssnar jag helst på den akustiska versionen av East Los Angeles.

We Are Augustines - East Los Angeles from Matteo Bava on Vimeo.