Sommaren kom och gick igen. Jag hann säkert med mycket men just nu minns jag inte vad. Allt känns lite suddigt och förvirrande men en sak minns jag, musiken, den minns jag alltid och likt alla andra somrar förgyllde den var dag och yttrade sig mest med glada toner. För visst är det så att när värmen tränger sig på, när solen bränner din hud, känns det faktiskt främmande att sätta på de lugna melodierna.
Men nu är hösten här, älskade, älskade hösten. Den tid av året jag älskar mest, den tid som gör de mest magiska sakerna med mig. Den tid som inspirerar, den tid då det spelas som mest musik.
Som en god inledning på denna årstid har jag laddat upp med en Spotify-lista som går under namnet Lugnt och jag vill lova att den spelas på repeat om och om igen. Ja, jag tvekar faktiskt på om jag någonsin kommer byta igen men det vet jag att jag kommer.
Jag har inlett varje dag med en viss klassik låt. En låt som bara kan beskrivas som mästerlig. Det som gör mig knäsvag är kanske mannen i sig men också det faktum att låten är så skönt soulig.
Jag tror att det räcker med dessa ord idag, det får bli en mjukstart efter ett långt break, så klyschigt nog låter jag musiken tala för mig nu. God afton, ses en annan dag.
Peter LeMarc - (Jag ska) Gå hel ur det här
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar