Jag förväntar mig nog något cheezy när jag först ser honom, men så sätter han igång och min haka flyttar sig närmre och närmre golvet. Är detta någon superhuman? För hur är det ens möjligt att jonglera allt det där? Jag är chockad, imponerad, förälskad men också lite avis. Fan, jag vill också kunna det där! I tron om att jag ska förstå hur han får ihop det följer jag varje rörelse han tar men inser snart att det hjälper föga mycket och det hela resulterar snarare i ett ännu större frågetecken.
Om han är superhuman eller inte låter jag vara osagt (Läs; Avgör själv) men det jag vet är i alla fall att mannen bakom detta galna ljud är Jarle Bernhoft. En norsk multi-instrumentalist med en soulröst som heter duga.
Han är sedan länge känd i musikaliska kretsar i Norge men tar nu ett steg ut med sin soloplatta Solidarity Breaks. Med sin röst som bitvis påminner om Tingsek och andra gånger Lenny Kravitz bjuder han på såväl uptempo funk/soul som hångla-up-mig-tunes. Plattan är genomgående ganska bra men jag vet att det är musik jag tyvärr lätt tröttnar på. Dock vågar jag nästan lova att jag inte kommer att tröttna på C'mon Talk, för den är bara för bra. Yes, låten är ljuvlig och riktigt diggable och jag kommer nog aldrig att sluta förundras över hans talang, aldrig kommer min haka att lyfta från golvet när jag ser saker som detta.
Ps. Yes det är live. Live as in L.I.V.E. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar