Somliga undrar säkert hur jag hittar min musik? Sedan förväntar de sig ett långt och genomtänkt svar, när sanningen och säga är att det görs på känsla. En känsla jag får av att titta på ett bandnamn, en låttitel. Om en bild eller någon typ av grafisk formgivning dessutom skymtas kan även detta vara avgörande för att mitt finger ska trycka på play. När allt kommer omkring antar jag att det handlar om några omedvetna fördomar, ramar och mönster man följer...Jag kallar det känslan i mig. Jag såg först namnet. För mig avslöjade det att detta var någon som var medveten, seriös, men som samtidigt inte tog sig själv på för stort ansvar. När jag sedan såg hur hans dreads liksom svävade på bilden, hur hans ögon bar på en historia och att han såg så liten ut, kunde jag bara inte låta bli. Detta ångrar jag inte idag.
Conner Youngblood är 20 år och sägs inte bara göra stora framsteg, med sin något udda musik, i sin hemstad Dallas, Texas, utan även världen över. Utan påverkan av vad man ska-och-inte-ska kan du aldrig gissa vad som komma skall och han överraskar dig med sin bluegrass/club/indie. Sköna basslingor och lo-fi gifter sig med hans, trogne vän, och numera signum, banjon. Hans oansträngda och själfulla röst lockar mig och fördomarna i mig älskar att det känns otippat. Han ser helt enkelt inte ut som han låter och tvärtom- Det gör det hela så himla mycket mer intressant.
Ännu en gång segrade känslan, intutionen, omedvetna fördomen, call it whatever, eller vad tycker du? Drömmer inte du dig också iväg när du lyssnar på A Summer Song?
Ps. Får medge att det känns lite osexigt att han av en slump gästade Knappen och Hakim för två år sedan. Men så får fördomen i mig trösta mig med att det var just en slump och att det inte lär ske igen...Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar