Den kicken, den kicken, jag behöver den.

Nu händer det igen. Från första stund då bam! bam! ba-bam! ba-bam! ljuder i lurarna vet jag att vad som komma skall inte kan göra mig besviken. Jag känner det i hela kroppen, likt ett lyckorus, det pirrar och jag blir alldeles ivrig. Jag brukar sluta ögonen och njuta lite, suga i mig varje liten del av kicken jag får. Obeskrivligt. Jag tror man kan kalla det en sorts beroende, den där kicken man alltid strävar efter, den som får en att sitta i timmar och leta ny musik, den kicken, den kicken, jag behöver den.
Macklemore har varit verksam sedan runt år 2000 men har under större delen av sitt liv själv jagats av ett beroende. Ett beroende som han nu lyckligtvis tagit sig ur och kan omvandla till en styrka, en berättelse att förtälja. Mer om detta finner ni i hans låt Otherside där han samplar Red Hot Chili Peppers låt med samma namn.
Strax innan jul släppte han, tillsammans med sin nyblivna kollega Ryan Lewis, låten nedan till minne av den, för honom och hans hemstad Seattle, legendariska sportkommenatorn Dave Niehaus. I låten kan ingen låta bli att ta vägen ner längs memory lane och samtidigt som du lyssnar på hans historia gör din egen sig påmind. Det spelar ingen roll hur gammal du är eller vad du varit med om, något känns där inne i hjärtat. Man hör också vilken stolthet låten bär på och jag känner i skrivande stund att ryggen min rätas ut något. Att sedan titta på videon gör att man snart märker att även den väcker känslor. Den är framförallt väldigt fint filmad och jag personligen älskar hur hans händer, armar och fingrar flyger från sida till sida, helt okontrollerat men ack så härligt.

Nu spelar jag VS. Redux. EPn som innehåller några grymma mixar av tidigare släppt material, men kan säga att jag minst sagt är sugen på en fulländad skiva. Han är speciell den där Macklemore och jag är nyfiken på vad han bjuder på härnäst. Jag behöver kicken, om och om igen. Behöver du den?

My Oh My