Jag höll andan varje gång det klingade till i glasen där på bordet. Tankar om tolkningsfloppar oroade mig och kanske hade jag inte förväntat mig att få ta del av en av de mest magiska kvällarna på länge. När alla nu hade lagt ner lite mer tid och lite mer hjärta än i tidigare avsnitt fick, för en stund, hela världen en dos av värme. Jag insåg att mina ögon fylldes med tårar i varje låt och när jag sedan såg hur huvudpersonens ögon gjorde detsamma föll den där tåren ner för kinden. Allt var väldigt vackert, väldigt unikt och väldigt, väldigt berörande. Men kanske blev det framförallt jävligt tydligt vad som egentligen skedde där i rummet. Mannen har mästerverk i bakfickan och någonstans tyckte jag mig ana att det även gick upp för honom själv. Vad han faktiskt åstadkommit, vilken del han är av vår historia.
Nu har jag spelat alla låtar på repeat och jag lär inte tröttna i första taget. Varenda låt bär på något alldeles eget och värmer till här inuti. Men jag måste nog säga en sak. Plura, kära, kära Plura, det du gjorde var så rakt på. En låt där Petter öppnar sitt hjärta och som onekligen redan betyder mycket för honom gjorde du till er. Så ärlig och genuin att jag, för en stund, bara ville hålla om er båda. Ja, och kanske är just det den genomgående känslan. Jag vill vara där, jag vill också lära känna er nu. I ett stadie i livet då många runtomkring en glider långt ifrån och stannar kvar i en tid som inte är jag ställer jag mig ibland frågande till om det finns fler av typen jag. Men nu vet jag.
Logiskt
Over and Out
Ps. Peter och Petra lär för övrigt vara ett givet samarbete i framtiden. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar