Killen fullkomligt exploderar. Nu ser jag honom överallt, alla börjar förstå hans storhet. För jag lovar, sanna mina ord, denna man kommer skriva historia, han är stor, riktigt stor. Jag minns när jag hörde honom första gången. Mina förväntningar var låga, "här kommer en ny vit kille som leker gangster" tänkte jag, men ack, ack, ack vad fel jag skulle ha! Återigen, slap in the face från fördomen själv.
Det är tydligt, hans storhet går inte att blunda för. På ett nästan oförklarligt sätt är han klockren. Han är typen där vad som än kommer ur hans mun så blir det till guld. Hans rhymes är tajta, nytänkande och medryckande och jag är alldeles säker på att han har ett minst sagt grymt crew bakom sig och sina beats.
Det jag nog älskar mest med honom, hans musik åsidosatt, är det faktum att han fortfarande är äkta. Ännu har inte storheten gått honom upp över öronen och hans storhetsvansinne handlar snarare om dedikation än om prestige och respekt, vilket man tyvärr ser alltför sällan nowadays. På något vis är han ännu oförstörd och jag hoppas han lyckas bibehålla det tillståndet - Att hans tatuering på hans armbåge i form av Lil' Mac fortsätter att påminna honom om barnet han har i sig och att hans tatuering på ankeln i form av en smiley fortsätter att ge honom ett gott skratt, att han förblir den vi känner honom som. Att han fortsätter att vara sann mot sig själv och skriva texter som man kan relatera till.
För just så är det, ordet relatera är ett nyckelord för Mac. Han kunde relatera när han såg filmen Kids och inspirerades sedan till sin mixtape K.I.D.S - Kickin Incredibly Dope Shit. Yes, ni vet den omskrivna filmen Kids som släpptes i mitten av 90-talet? Den där en banbrytande och chockerande sanning kom fram som fick omvärlden att reagera och däribland Mac, en ganska liten Mac vid detta skede. Ja, för sanningen å säga är att Mac Miller nyligen avslutat High School, så det är en ung förmåga vi talar om, vilket i sig är ännu sjukare och ännu mer inspirerande. Filmen Kids var, hur som helst, ett faktum och Mac gillade det sätt som filmen berättade sanningen, trots att han, flertalet gånger, påpekat att hans liv inte var fullt så sjukt som barnens i filmen. Men han kunde relatera och han inspirerades till sin mixtape - och det hörs. På ett skönt, avslappnat sätt ger han oss en behaglig tur down memory lane och använder, i och för sig, både ordet weed och termen smokin' weed en och annan gång för mycket. Men trots att jag inte sympatiserar med det så antar jag att det är annorlunda i staterna. Kidsen har det lite annorlunda på den fronten än vi. Medan en annan ringde sin spritlangare eller bad någon på systemet att köpa ut, rökte andra gräs, I guess? Hur som haver, hela smokin-weed-dealen a side, han är tung. T-U-N-G och jag är nästan mållös nu. Jag kan bara säga som såhär, jag ser verkligen fram emot att få följa honom nu och jag tror att han och jag har en grym resa framför oss - eller vad tror du? Lyssna nu på nedanstående och gör sedan dig själv en tjänst och ladda ner hans mixtape. Jag lovar, det ångrar man inte.
Kool Aid & Frozen Pizza
Don't mind if I do
Over and Out
Ps. Har du inte sett filmen - GÖR DET! Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar