Först går mina tankar till Egypten, jag ser pompösa skulpturer och en överdrift med sminkade män och kvinnor men så sätts det toner till det hela. Med detsamma övergår sedan tankarna till något mycket bättre. Det där ordet som jag tidigare förknippat med en specifik sak har nu fått en otroligt finare betydelse och i skrivande stund är jag rätt så jävla nöjd. Nästan lika nöjd som när jag för första gången satte örat till. Klart ni vid detta lag förstått att jag snackar Tutankamon. Vem har missat? Vem kan möjligen ha missat hopkoket av genier; Shout Out Louds-Adam Olenius, Peter Bjorn and John-Peter Morén, The Concretes-Daniel Värjö och New Rose - Niklas Korssell?
Hur blir då utfallet av detta hopkok, hur smakar de olika ingredienserna tillsammans? Låt mig säga såhär. Mina smaklökar har utvidgats något och jag tycker att sammanställningen kompletterar varandra väl. Med sköna 60-tals inslag och texter som är lätta att relatera till, inget flumsnack, är jag fast besluten att lyssna igenom skivan noga. Kanske beror detta på att just hopkoket är så unikt och ett måste för musikälskare, det ska gillas, eller så är det helt enkelt så att det är en bra jävla skiva, oavsett bakgrund och referenser. Jag ska inte enbart se dem som de de faktiskt är, jag ska se Tutankamon, det mycket välkomna tillskottet i mitt liv.
Nu ska ni få smaka - mest spelade nu, Have you ever been in love, dock i en som vanligt underbar version av PSL. Tack.
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar