När ett vattenfall är som vackrast...

Har man lite tidigare erfarenhet och har man några vänner, närmare bestämt 35 st, ja, det är då det hela kan resultera i Intuit. Detta är Brent Knopf, Menomena-mannen och hans käraste ägodel i form av "soloprojektet" Ramona Falls. I mitt huvud tänker jag; "Äntligen någon som griper tag i mig och vågar stanna kvar." Med detta sagt menar jag att alltför ofta går man in i perioder då ingen ton eller någon röst tycks göra något med dig. Du tenderar att tappa suget och blir uppgiven i jakten efter guldkornet eftersom silen enbart visar grus. Gruset har stört mig lite, även om det tidvis har sin charm och är rätt gulligt så kommer det en dag då du måste skölja bort det. Ner i vattnet igen och upp kommer nytt fräscht grus och om du har tur lite guldkorn, dina alldeles egna små guldkorn. Ramona Falls är mitt.

Känner redan ett lätt beroende av plattan och hans sätt att variera sig imponerar mig. Varje låt bjuder på något alldeles unikt och detta i samband med hans röst. Ja, den där rösten som vid första lyssning kan tyckas vara som många andras men som trots detta drar med sig håren på min arm i somliga toner. Det måste vara ett gott tecken. Punkt.

I Say Fever

Over and Out