Illa, illa, illa. Nu har jag gått och blivit sådär upptagen och viktig igen. Periodare. Gillar inte riktigt mig själv när jag blir så, när livet och jobbet tar över på så sätt att jag inte har tid till en av de saker som påverkar mitt liv allra mest.
Hur som haver kan man kanske påstå att det positiva det bringat är att jag lagrat upp lite underbara ting i mitt huvud. So here we go.
Viiiita lööögner - är det bara jag som hör slingan till det otroligt dåliga programmet från 90-talets TV3? Irrelevant men kom bara och tänka på det när jag kom över White Lies. Visst har ni hört om dem? De unga grabbarna som jämförts med Joy Division och Glasvegas och tillika bandet som ifrågasatts för sin trovärdighet gällande depression apropå deras ringa ålder. Lite lustigt eftersom just detta med trovärdighet och ålder varit på tapeten idag. Aldrig slipper du undan "visa ord" från de som råkar vara så lite som 1 eller 2 år äldre än dig. Suck är väl kanske det jag försöker få sagt. Typiskt journalister och allmänt avundsjuka varelser I guess.
Gillar i alla fall denna låten. Åtminstone ganska så mycket. Skön brittisk rockpop men tyvärr med inslag av det där som så äckligt skapar bilder av galna EMO-tjejer och svettiga sneluggar. Usch och fy - enjoy it while you can.
Farewell to playground
Over and Out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar