Vad är ett hem?

Jag tänker på det ofta, tänker på vad jag vore utan allt jag har – utan alla möbler, alla prylar och kläder. Drömmar om att endast packa det jag egentligen behöver, resa långt härifrån och vara rotlös för ett tag både lockar och skrämmer mig. Rädd för att släppa allt, rädd för vem jag blir utan allt det där men också lockad av den totala friheten det lär innebära. Och ju mer jag tänker på det desto mer självklart blir orden som Edward Sharpe en gång så fint beskrev; home is wherever I’m with you.
Saker jag genomgått under mitt liv har fått mig att förstå just detta och att ett hem aldrig varit det primära för mig utan snarare har tryggheten legat i att ha de jag älskar runtomkring mig. Och precis som alltid annars tycks mina tankar och funderingar dra till sig vissa energier – energier som på ren svenska kallas musik och i detta fall Soko's No More Home, No More Love.
Ja, ingen kan väl ha glömt den lilla franska drömmen som så öppenhjärtligt och brutalt sjöng sig igenom ångesten av ett uppbrott och tillika känslan alla känt i I’ll kill her. Nu har det gått några år och den 25-åriga skådespelerskan och sångerskan släpper äntligen sitt debutalbum i oktober.
I nya låten är inte hatet och cynismen lika stor men djupet och insikten desto större. I toner av några enkla gitarrplock vittnar hennes ord om att något hänt och kanske är hennes tankar, likt mina, just en insikt, ett uppvaknande, kanske ett tecken på att åldern har gjort mer med oss än vad vi tror?

Till syvende och sist handlar det nog om ensamhet. Du kan ha ett tak över huvudet, du kan vara i sällskap av flera andra men har du ingen du riktigt kan ty dig till, ingen att känna dig hemma med, är antagligen känslan densamma som att vara hemlös och utelämnad. Denna personliga resa kan ta otaligt många vändningar. Från små steg man måste ta till människor man måste lämna eller nya äventyr som måste ta vid. Någonstans bland alla dessa vägskäl tror jag Soko befinner sig, någonstans där hoppas jag att vi får möta henne på hennes nya platta.