Nobody see it the way we see it.

När jag är deppig, ledsen eller nere sluter jag både ögon och öron för omvärlden. Inte några ord kan komma mig nära, inte någon kan hjälpa mig. Eller detta är i alla fall vad jag länge trott, men nu har jag äntligen förstått det uppenbara. För vad spetsar mina öron? Vad talar till mig som ingen annan? Vad kan få det mörka hålet att ljusna? - Musiken. Jag suger i mig varje ton och varje ord. Varje del tycks fylla en funktion och kraften den utstrålar förändrar mig. Just den där utstrålningen eller ska vi kalla den överföringen intresserar mig. För hur kommer det sig att känslor kan överföras på det viset? Jag kallar det en kraft, NewVillager kallar det NewVillager mytologin. En smula flummigt, jag vet, men deras tankesätt fascinerar mig.

Detta är en grupp som använder sin musik för att illustrera ett system av tänkande som delvis är påhittat och delvis skapat av gruppen själva och där allt kretsar kring att se på världen med en lins. Mytologin beskrivs bland annat genom livserfarenheter, musik, fotografi och konstinstallationer. Ja, egentligen allt som ger utlopp för kreativitet och därav kallar de sig för en multi-media grupp.
Efter fyra år av digert och högst konstnärligt arbete kom så i början av sommaren Ben Bromley och Ross Simoninis självbetitlade debutplatta som med sina 10 spår förändrade mig, min värld och min lins. Med en elektronisk pop de själva benämner som new pop bakar de in allt från synth-funk till gospel-vibbar och med influenser från The Beatles och Michael Jackson blir deras musik otroligt enkel att falla för. Den senaste singeln, Shot Big Horixon, är i särklass en favorit i min bok och står dessutom som en skänk från ovan med budskapet om att sikta högt. Ett tema som mina läsare numer förstått är livsviktigt i mitt liv och som jag omfamnar till fullo. Den stoppar mig från att sluta mig, den får mig att bibehålla motivationen och mitt fokus men framförallt påminner den mig om att aldrig sluta drömma utan att hela tiden shot to the big horixon.
Jag vill så jag kan, eller hur?