
Av musiken att döma hade jag och min fördom trott att han var lika galen som den låter. Att han var typen man lätt uppfattar som underlig och totalt uppslukad av sig själv. Av anekdoterna att döma stämmer inte detta riktigt. Han har förvisso nyligen inskaffat en tatueringsmaskin som han och hans polare går loss på, och historien förtäljer även att hans övre ben numer pryds av hans smeknamn Benet, men trots detta verkar han ge intrycket av att vara en fullkomligt normal människa. Och pojkvänsmaterial om du frågar vissa… Han bär dock på oanade talanger vilket bland annat innefattar en 2:a plats i världsmästerskapet av Fruit Ninjas och han har dessutom en konstnärlig ådra som heter duga.
Hans sätt att sjunga ger mig associationer till svensk reggae och således blev jag föga förvånad när det faktiskt visade sig att han har spelat i ett reggaeband. Som en mix av Andreas Grega och Svenska Björnstammen skapas en galen dansgolvspop som bitvis missbrukar auto-tunen men som charmar med sin skånska. Och även fast att jag vet att fjortisarna kommer spela sönder den lagom till sommaren betyder det inte att det är en dålig låt. Jag passar på att njuta lite, passar på att sjunga med i det obligatoriska VaR äR StrömbryyytaRRRen? och bara tvingas tillbaka till den skräckblandade förtjusningen av att inte veta vem jag har framför mig på dansgolvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar