Inledningsvis kändes det skönt att vara ensam, att inte ha några tider att passa, att inte ha några måsten att bocka av. Men så gick veckorna och för var dag som passerade kände jag mig mer och mer halv. Utan en penna i min hand, utan de smattrande tangenterna kände jag snart bara igen fragment av den jag är. Det kallas att ha semester och gemene man älskar det, älskar att lägga allt bakom sig och glömma verkligheten för en stund - jag konstaterar: Den personen är inte jag.
Många tittar sig deppigt omkring, tjatar om sin semesterdvala medan jag suger i mig energin den gav och blickar framåt och ser den här dagen som startskottet för nya utmaningar och omfamnar drivet, kreativiteten och suget som den medför.
Egentligen vet jag inte varför jag gör sådär mot mig själv. Något som hade för avsikt att göra mig rofylld och utvilad blev snarare en form av självplågeri och det där lugnet en plågoande. Inte bara att pennan och smattrandet tycks vara ett medfött behov utan den där tanken som John Lennon så ofta påminner mig om kom verkligen i sitt rätta sammanhang; Life is what happens to you while you're busy making other plans. Eller som jag nu beskriver det; Livet är det som händer medan du har semester.
I min fantasi är Hank May's musik likadan. Absolut nödvändig, ett forum för att ventilera, för att växa och för att finna sin alldeles egna mening med allt.
Hank går numer under artistnamnet Rock Dove och han gör det ensam. Ja, just ensam är nog ledordet för hans musik. En hel EP utan bas, trummor eller andra spektakel, det är bara Hank - Hank och hans käraste ägodel och bästa vän, gitarren. Trots att förälskelsen, för min del, var total när jag hörde Fun and Easy kan jag förstå om hans sound blir snudd på monotont i mångas öron. Men så hör du inspirationen från storheter som Modest Mouse och Elliott Smith och hans Zoo Kid- lika röst vars ojämna klang greppar tag om ditt hjärta och kramar ur det à la Bon Iver, ja, då blir det svårt att inte falla handlöst för Rock Dove. Och med texter födda ur hans hemstad Los Angeles och hans nuvarande, New York, beskriver han precis som Håkan H både gårdakvarnar och skit. Från smutsen, brustna hjärtan och blöta nätter till skönheten i duvor, asfalt och krossat glas och med en ständig påminnelse om att det trots allt är ljudet av trafiken som håller dig säker om natten. Och nog har jag sett låttexter presenteras på många vis men Rock Dove hamnar högt upp på min lista för sitt kreativa, passande men också vackra sätt att presentera innehållet på Paper Boat- vik din egna origamibåt. Jag vill nu medge att jag kanske inte är det bästa av origamibarn, något som uppenbarade sig på en konstig efterfest, men bara för att jag spelar hans musik på repeat, bara för att jag älskar tanken bakom det och bara för att han ger ett stadsbarn som jag hopp om att det finns fler som jag, ska jag banemej vika min alldeles egna Paper Boat nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar