Skyfall till regn, åska som får väggarna att vibrera och strimmor av ljus med Zola Jesus.

De senaste dagarna har ett mörker och en tyngd vilat över Malmös himmel. Skyfall till regn, hagel och åska som fått väggarna att vibrera och billarmen att sättas igång. Dagar som dessa känns radions eviga pump-fist-låtar om möjligt ännu mer fel än tidigare och per automatik dras jag till dels det lugna men kanske framförallt det mörka. Som om jag blir ett med naturen, ett med Malmö och därav delar det mörker som min stad tyngs utav. Så, när det kommer till att sätta dessa känslor i toner, ja, det är då som Zola Jesus och framförallt hennes nya singel kommer in i bilden. Hennes witch house som blandar elektroniskt med goth och klassiskt är per definition precis det som vädret signalerar, skrämmande men med strimmor av en konstig trygghet.
I Nika Roza Danilovas musik finner man direkta referenser till hennes barndom och uppväxt. Ständigt sökande efter vem hon var och vem hon skulle bli drog hon sig gärna undan och blev en udda fågel som redan som sjuåring övertalade sina föräldrar att få börja sjunga opera. Hennes mörka och gothiska uttryck har en koppling till skogen som hon ofta lekte i och alla de djurdelar som hennes jagande pappa släpade hem. Uppväxten i Wisconsin var även präglad av den religiösa närvaron och hennes, i denna delstat, kontroversiella artistnamn där hon satte ihop Jesus Kristus och den franska författaren Émile Zola till Zola Jesus gjorde många upprörda men kom för henne att bli startskottet för en trygghet på scenen och en lovande karriär.

År 2009 släppte den rysk/amerikanska sångerskan sitt debutalbum The Spoils och året därpå kom Stridulum II som båda fick lysande recensioner och en turné med artister som The xx och Fever Ray blev ett faktum.
Nu har den blott 22-åriga talangen påbörjat inspelningen av sitt tredje album, Conatus, och i dagarna släppte hon alltså den nya singeln Vessel. Låten som inte bara påminner en om den kraftfulla röst som bor i den tillsynes späda kropp som heter Zola Jesus utan som också beskriver det som antagligen varje Malmöbo känner om de tittar ut genom fönstret...