Att skynda långsamt.

Jag misstänker att han tjuvlyssnat på mig eller att han läst mina tankar, för på något jävla sätt vet han exakt hur han ska få mig på fall i Away FRM U. Varje gitarriff, varje tjut, varje ylning, varje vissling och varje raspiga ton gör att det sprids känslor av välbehag i min kropp. Hans minimalistiska texter är oförglömliga, omöjliga att inte dras med i. Jag vill bara sjunga, vill skrika högt och stampa sönder ett golv. Det spritter i mig, jag tror han tar mig dit våren bor.

Med ursprung i Seattle bor numer denna sköna, blott 20-åriga, man i Brooklyn, New York. Från päronens källare där han producerat det hela själv, yes, a.l.l.t - till storstan där han nu gör sig ett större och större namn för var dag som går. Och vi snackar inte glida-in-på-ett-bananskal här inte, killen har envist delat ut sin EP för att göra sig ett namn. Och ibland lönar det sig att ligga i, för ett, tu, tre, föll den ju faktiskt i tillräckligt många människors händer och han blev Oberhofer med folket, Oberhofer för mig.
Notera att han dock fortfarande är osignad, ett medvetet val han gjort. Han vill att det ska kännas rätt, att skivbolaget ska dela hans vision. Vid närmare eftertanke slår han mig som en kille med tålamod, han skyndar långsamt. Och jag är beredd att ta det i precis vilken takt han vill för jag har stora förhoppningar på denna kille, eller band (ja, nu backas han ju faktiskt upp av kamrater) men jag bara hoppas det går tillräckligt fort för att jag ska få se honom på någon festival i sommar.