Jag vet att något är på gång nu. Jag vet att hösten har tagit sina fagra steg in i mitt liv när Bon Iver spelas. Överallt vill jag höra honom. Önskade att hela världen fylldes med hans musik och var jag än gick fanns han vid min sida.
Det är minsann sådana som han som gör att man riktigt längtar tills att värmen försvinner och att fina vännen halsduken viras metrar av varv runt halsen fast svetten rinner. Det är sådana som han som gör att jag vill sparka i höstlöven och le åt främlingar. Det är med honom jag vill deppa, gråta och fundera. Men mest av allt är han som mitt alldeles egna lilla ljus när mörkret gör sig påmint. Med honom bredvid är det lättare att se klart och hitta vägen och utan honom är jag lika vilsen som snön i april.
For Emma a Cappella
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar