She is just like the rest of us, right?

Jag lyssnar igenom den nya skivan och väntar på att känna igen henne. Känna den där känslan jag kände när jag var 17 - allt var lite härligt deprimerande och man såg världen hur helt andra ögon. Världen blev så skör och äkta till hennes toner.

Allt medan dessa tankar far runt i huvudet på mig inser jag snart en ganska självklar sak. Om jag har förändrats de senaste åren så har ju hon också gjort det. Ja, människor förändras faktiskt och precis på samma sätt som mitt val av musik varierar i takt med bland annat årstider och människor jag möter så fungerar det nog med största sannolikhet så för henne också.
Hey, she is just like the rest of us, right?
Beroende på tid och plats formas vi på ett visst sätt och det finns alltid en charm och syfte i det. Gäller bara att du inser det, förr eller senare. Nu har jag gjort det. Ja, Anna Ternheims nya skiva är bra. Riktigt bra.

Första låtarna var det som förvirrade mig lite och som skapade ovannämnda förklaring. Man hör nya inslag från vad man är van vid så som intakta trumslag och generellt sett mer fart - I alla fall i de fyra första spåren. Sakta men säkert börjar jag sedan känna igen henne som den Anna jag lärde känna. Nu känner jag mig som 17 igen och jag tänker på den kärlekshistoria hon delar med mig och en viss annan. Tänker också på hur hennes låtar kunde hjälpa en att dra upp persiennerna och gå vidare. Ja, många med mig delar säkert mycket minnen med henne, vackert som smärtsamt - Så ska det vara med något man gillar. Vore allt bara underbart och ångestfritt kan man aldrig hitta det där speciella som gör att du för alltid kommer att minnas det. Det finns ju faktiskt inget som kan beröra en så mycket som när sårbarheten besökt dig.
Hmm, well maybe that's just me?
EMO varning in the house men jag tror faktiskt att många kan förstå vad jag menar, gör du inte det så ja, tyvärr, vi kommer aldrig bli de bästa av vänner.

Nåväl, jag applåderar även de bonusspår man får där Anna tolkar några av Sinatras mästerverk. Intressant och väldigt Anna-igt. Men, tyvärr, inget slår originalet.

Ska lyssna vidare nu och jag misstänker att skivan kommer att repeteras om och om igen, hemma som i ipoden. Lyssnar ni kommer ni att förstå.

Blödig som man är blir självklart My heart still beats for you den första favoriten. Låten är en kombination av gamla och den nya och otroliga Anna. Fin, mycket fin, tänker på connected to the wire of my heart. Förstår just Du?
Vidare. Med tanke på att materialet är så nytt är inte utbudet så stort i videoklipp-väg, därför kommer näst bäst här tack vare PSL,
Summer rain.

Over and Out