Om du tidigare tyckt att Timbuks låttexter innehållit många politiska budskap så är det inget i jämförelse med innehållet på nya plattan
En high 5 & 1 falafel.
Ja, bara vid första spåret så gör han klart om vad som komma skall.
"Tänk om alla var moderater, tänk om alla strävade framåt men jobbade bakåt, tänk om de rikare blev rikare."
Också senare spår kommer helt eller bitvis påminna dig om Jasons åsikter på världsbilden. Somliga av texterna är emellertid svårtolkade och det är väl kanske det som är meningen. Somliga förstår, andra inte. Ja, en sak är nog säker, denna plattan är helt klart mer färgad än tidigare och det kommer nog inte sluta med att bratsen viftar händerna och lär sig texterna utantill likt hysterin med The Botten Is Nådd
- Säkerligen en avsiktlig strategi.
Men hur han än gör så är han trots allt Timbuk, och Timbuk är älskad av många, även av de som inte förstår innebörden i budskapen. Ja, han älskas ju trots allt bara av hur musiken klingar.
Trots att han på nya plattan tycks försöka ta ett rejält kliv bort från popmusiken han förknippats med kommer han nog aldrig att lyckas fullkomligt just eftersom han gått och blivit så folkkär.
Plattan blir därför som en kompromiss, grym musik, mer och mindre blygt färgat med de åsikter han önskade fler bar på - Han vill färga oss röda och gröna.
Färga mig hit, färga mig dit, för mig resulterar det i att jag filtrerar bort det jag inte samtycker med och lyssnar till det grymma av kontexten och framförallt de sköna ljuden. Ja, trots meningsskiljaktigheter skall det inte förnekas att det ÄR grym musik, som sagt, Timbuk är Timbuk. Röd som rosa, grön som gul, blå som lila, han är Timbuk och nästan vi alla älskar något med honom. I know I do.
En high 5 & 1 falafel
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar