Stört är skönt

...Och sen är jag ju en sucker för de låtar som bara är fullkomligt galna, störda. Som ni förstått vid detta lag är jag även en sucker för electro/pop musik, och jag är svag när det dessutom är på svenska. Likt Parkens toner gör mig sugen på att dansa galet utan varken mening eller syfte gör även Nordpolen detta.
Om jag tänker tillbaka inleddes mitt sug efter sådan här musik för några år sedan, innan det var "hett" så att säga, kanske någon gång runt den tid då TTA enbart ansågs konstiga, men jag älskade det. Då finns det ju logik i att detta nu rekommenderas eftersom Nordpolen, Pelle Hellströms enmansband är inspelat hemma hos grabbarna i TTA.

Gillar hans operfekta texter som inte har någon som helst ambition att rimma, det är bara riktigt genuina och desperata tankar och känslor ihopkomponerade musik, ett utropstecken bland konstens alla regler för artisteri och låtskrivande. Du förstår och kan relatera direkt utan att behöva tyda den på gränsen till omöjliga mystik som tidigare varit så vanlig i svensk musik (Läs Kent).
Det är rätt trevligt att förstå allt ibland, förstå och njuta av att allt bara är så där galet stört som jag gillar.

Smakprov: Skimret

Over and Out