Indie/britpop är vad männen bakom ljudet pysslar med. De unga men ack så talangfulla männen från Brighton, England som tillsammans bildar The Kooks får en som är i samma ålder, en som jag, att få kraftig ångest.
Första gången jag blev presenterad för denna grupp var för några år sedan och jag förälskade mig direkt i musiken, och då framförallt sångaren Luke Pritchard's otroligt säregna röst. Det som han ger en är något jag ofta letar efter- man hör direkt att det är han, och det är så det ska vara, anser jag.
Många med mig känner redan till och älskar detta band, men jag får nog ta och erkänna att den magiska föreställning jag hade av det hela och av vad jag trodde var deras publik förstördes efter en konsert för några år sedan. Förlåt alla ännu unga människor, men ni, i en Alltför stor grupp, skrikandes och flåsandes kan ge mig avsmak för syftet till var jag befinner mig. Så kände jag då, och ville inte tro att alla dessa fjortisar lyssnar på detta, och jag förnekar det ännu idag. Mycket behagligare så.
Emellertid är den ångest de kan ge mig samt den förnekelse jag lever i ingenting när allt kommer omkring och musiken spelas.
En av mina favoriter på senaste skivan, Sway i fantastisk acoustic version.
Over and Out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar